Så var det så småningom slut på det roliga

Nittonde luckan öppnad i julkalendern. Tenterna förbi, endast en inlämningsuppgift kvar. Avskedsfesten avklarad (den officiella alltså, flera mindre garanterat på kommande). En del utbyteselever har redan åkt. Fredo åker i övermorgon. Vädret har blivit kallare. Börjar vara "sinettiä vaille valmis" det här äventyret med andra ord. Wuptiduu. Fan.

Den sista månaden av utbytesperioden har varit den bästa och mest intensiva hittills. Eftersom man insett att slutet faktiskt närmar sig med stormsteg (det är inte en drömvärld vi lever i trots allt) har man ändrat sin inställning gentemot allt och alla. I början var allt nytt och spännande, man gick liksom på övervarv hela tiden. Nya mänskor, nytt språk, ny känsla av att plötsligt vara utanför sin comfort zone. Hur mycket man än hade försökt preppa sig själv inför det hela visste jag nog int alls vad som väntade mig här borta.

Efter en tid avtog dock denna känsla och man började anpassa sig till vardagen; man behövde inte längre vara med på precis alla fester och små get-togethers som ordnades. Man började så småningom känna till staden; var de bästa restaurangerna och barerna fanns, vilken nattmarknad det lönade sig att gå till etc. Man blev en aning passiv, bekväm. Slutet verkade ännu så avlägset. Man sku nog hinna se allt ännu, no problem.

Sen kom angsten, paniken, vemodet. Man började inse att tiden höll på att ta slut, att allt man gjorde möjligen var för sista gången. I samband med det började man aktivera sig igen, tog inget förgivet längre. Det är detta som skett under december månad. Har försökt tillbringa så lite tid som möjligt på rummet fastklistrad vi datorskärmen och istället gjort något kreativt. Har ätit på nya restauranger, besökt nya barer, gått på bio istället för att kolla filmer på datorn, varit mer social och umgåtts med en bredare grupp människor än tidigare (inte bara de man umgås mest med) m.m.; varit mera öppen för alternativa förslag helt enkelt.

Som jag nämnde i mitt senaste inlägg ville jag uppleva så mycket av Taiwan som möjligt innan avfärden. Nu känns det verkligen som jag gjort det. Taroko National Park i nordöstra delen av landet var det mest häpnadsväckande jag upplevt i Taiwan. Flera av er har sett bilderna på facebook, men helheten är ju omöjlig att föreviga på bild. Ni får nu bara lita på mina ord när jag säger att det var något av det mest imponerande jag sett i mitt liv. Smala, djupa floddalar med vertikala, frodiga, bergsväggar som reste sig upp till 200 meter rakt upp i skyn. Det klaraste vattnet jag sett i mitt liv med en vass, nästan radioaktivt blå färg (beror på en specifik molekyl i vattnet som absorberar solljuset). Slingrande vägar, frisk luft, fint väder och gott sällskap. Pööfekt. Verkligen glad att jag hann åka dit. Vi skulle ju också se Sun Moon Lake, en av Taiwans främsta sevärdheter, men p.g.a. trubbel med bilhyrning var vi tvugna att ta tåg rakt till Taroko och hann därför inte åka där via.

Nästa stora evenemang innan jag åker är förstås julafton. Det är faktiskt en ganska stor grupp utisar som firar julen i Kaohsiung, säkert närmare 30 st. Som vanligt är det flickorna som tagit initiativet med planeringen av julmiddag el. dyl. så någon exakt information gällande kvällens program har jag inte i skrivande stund. Är dock övertygad om att det blir minnesvärt. En stor grupp åker sedan till Boracay över nyåret, men som ni alla vet fortsätter jag vidare till Australien. Har nu fixat biljetter till ett nyårsparty i Sydney så därmed är årets (möjligen) största kväll fixad. Skönt.

Nu gäller det endast att ta vara på den sista veckan i Taiwan och njuta för fulla muggar. GOD JUL till er alla. Hoppas, HOPPAS vädret där hemma håller i så att ni för en gångs skull sku få njuta av en ordentlig traditionell julafton.


P.S. En extra hälsning till familjen:

1. Hoppas mamma för en gångs skull sku vara nöjd med granen pappa släpat hem. Vid första ögonkastet liksom.
2. Hoppas pappa kan knipa käft när julfriden utlyses. Yeah right.
3. Hoppas pelle får mandeln.
4. Hoppas pappa kan hålla sig i styr när paketöppningshärvan inleds (d.v.s. låta alla öppna paketen i slumpmässig ordning, inte i den ordning HAN sku villa).
5. Hoppas ni klarar er utan mig.