NÅJA!
Gott nytt år 2010. Äntligen lite extra tid för att uppdatera bloggen, eller egentligen avsluta och knyta ihop den till en fungerande helhet. Det är med andra ord så att mitt utbyte i Taiwan har nått sitt slut. Tyvärr.
För tillfället sitter jag på vårt hostell i Brisbane med exakt en vecka bakom mig i detta fantastiska land. Ändå finner jag mig ständigt tänka tillbaka på allt det som hänt under hösten; alla oförglömliga personer jag träffat och alla land och städer jag besökt. Alla för utomstående mänskor obetydliga och små vardagliga saker som jag saknar (juicebaren på campuset, 7-eleven, min fina skoter, aporna m.m). Även undervisningen i kinesiska. Vår grupp var helt suveränt rolig och tillsammans lyckades vi plita igenom kursboken, klara av övningarna och tenterna. Sådana små saker som ingen annan utomstående riktigt kan förstå. De förgyller liksom hela vistelsen för en själv och ingen annan. Så ska det vara.
Julen kom och gick. Detta var alltså andra året i rad jag firade julen utomlands (i hettan). En del utisar hade flytt till ännu varmare breddgrader och exotiska resmål, men de närmaste vännerna var ändå kvar i KHH. Eftersom vi inte riktigt kunde ordna gemensamt julprogram för alla (vi var sammanlagt ca 30 kvar) tog ”vårt gäng”, bestående av mina 10 närmaste nyfunna vänner, initiativet och bokade bord på en spansk restaurang inte så långt från campuset. Chef’s, som stället hette, serverade en julmatsbuffé med salladsbord till förrätt, kalkon med diverse tilltugg till huvudrätt och cheese cake till efterrätt. Fast vi inte äter kalkon hemma på julafton kändes det ändå juligt, jämfört med den föda jag annors intagit under hösten (asiatiska delikatesser, med några udda inslag av amerikansk snabbmat). Jag var i alla fall lika mätt nu som hemma efter en typisk julmiddag, så någonting gick i alla fall rätt. Trots att maten visserligen var viktig för julstämningen var det ändå sällskapet som var kronan på verket. En tillräckligt liten, intim grupp med personer som jag helst ville tillbringa julafton med. Enda minuset var ju förstås Fredos frånvaro. Han åkte ju till Shanghai för att fira julen tillsammans med sin familj. Kvällen avslutades hos svenskarna med något som tydligen kallas för ”secret santa”; alla köper en gåva för en förbestämd slant och så lottar man ut gåvorna. Ganska enkelt men roligt. En del fortsatte ännu efter det ut i nattlivet men inte jag.
Under de tre sista dagarna av mitt utbyte var det tomt i Kaohsiung. Majoriteten av de kvarvarande utisarna hade flytt landet för nyårsfirande runtom i Asien. Jag hann trots det uppleva vissa saker jag inte ännu hunnit med i Taiwan. Det blev inget festande, förutom sista kvällen förstås. Jag hade inte planerat att fira avfärden på något sätt, dels p.g.a. brist på mänskor, men också för att jag såg julaftonen som en sista kväll tillsammans med de jag verkligen bryr mig om. Det blev trots allt en relativt fuktig kväll i vår stamkrog. En rolig avslutning på det hela.
Som det allt som oftast går fattade man ju inte riktigt vad man hade innan allt tog slut. En positiv grej med att jag lämnade Taiwan i ett relativt tidigt skede, i jämförelse med övriga som stannar till medlet av januari, är att man inte behöver ta farväl av flera mänskor an efter och sakta men säkert se Kaohsiung bli allt mer tom. Nu åkte jag iväg när endast ett fåtal hade lämnat staden bakom sig. Jag sku inte ha velat vara en av de sista. Dessutom hade jag ännu hela resan till Australien att se fram emot; något som onekligen ändå kändes som en sorts efterfest, men nu är det ju skönt att inte behöva åka raka vägen hem till kalla Finland. Det blir liksom som en sorts mjuklandning till verkligheten.
Hur klichéartigt det än låter var hösten 2009 den bästa tiden i hela mitt liv. Inte bara för att man fick träffa mänskor och all that jazz, utan för att jag äntligen kom bort från allt det trygga där hemma och fick uppleva någonting helt nytt på egen hand. Jag vet inte exakt hur detta kommer att påverka mig som mänska, men jag är övertygad om att det var det bästa beslutet jag någonsin fattat. Tack till alla som har dragit sitt strå till stacken och förverkligat hela detta äventyr, framför allt momi&mofi och ma&pa.
Med ryggsäcken och full av minnen och galna upplevelser fortsätter nu resan i Australien tillsammans med Harry och Bubbe. Jag flyger hem via HK och Heathrow till H-Vanda den 31 januari. Nu blir det ju också ganska skönt kan jag säga. Tack till er som följt med min blogg. Hoppas ni fått någonting ut av det hela. Jag vet i alla fall att jag gjort det.
Zai jian.
Wednesday 6 January 2010
Saturday 19 December 2009
Så var det så småningom slut på det roliga
Nittonde luckan öppnad i julkalendern. Tenterna förbi, endast en inlämningsuppgift kvar. Avskedsfesten avklarad (den officiella alltså, flera mindre garanterat på kommande). En del utbyteselever har redan åkt. Fredo åker i övermorgon. Vädret har blivit kallare. Börjar vara "sinettiä vaille valmis" det här äventyret med andra ord. Wuptiduu. Fan.
Den sista månaden av utbytesperioden har varit den bästa och mest intensiva hittills. Eftersom man insett att slutet faktiskt närmar sig med stormsteg (det är inte en drömvärld vi lever i trots allt) har man ändrat sin inställning gentemot allt och alla. I början var allt nytt och spännande, man gick liksom på övervarv hela tiden. Nya mänskor, nytt språk, ny känsla av att plötsligt vara utanför sin comfort zone. Hur mycket man än hade försökt preppa sig själv inför det hela visste jag nog int alls vad som väntade mig här borta.
Efter en tid avtog dock denna känsla och man började anpassa sig till vardagen; man behövde inte längre vara med på precis alla fester och små get-togethers som ordnades. Man började så småningom känna till staden; var de bästa restaurangerna och barerna fanns, vilken nattmarknad det lönade sig att gå till etc. Man blev en aning passiv, bekväm. Slutet verkade ännu så avlägset. Man sku nog hinna se allt ännu, no problem.
Sen kom angsten, paniken, vemodet. Man började inse att tiden höll på att ta slut, att allt man gjorde möjligen var för sista gången. I samband med det började man aktivera sig igen, tog inget förgivet längre. Det är detta som skett under december månad. Har försökt tillbringa så lite tid som möjligt på rummet fastklistrad vi datorskärmen och istället gjort något kreativt. Har ätit på nya restauranger, besökt nya barer, gått på bio istället för att kolla filmer på datorn, varit mer social och umgåtts med en bredare grupp människor än tidigare (inte bara de man umgås mest med) m.m.; varit mera öppen för alternativa förslag helt enkelt.
Som jag nämnde i mitt senaste inlägg ville jag uppleva så mycket av Taiwan som möjligt innan avfärden. Nu känns det verkligen som jag gjort det. Taroko National Park i nordöstra delen av landet var det mest häpnadsväckande jag upplevt i Taiwan. Flera av er har sett bilderna på facebook, men helheten är ju omöjlig att föreviga på bild. Ni får nu bara lita på mina ord när jag säger att det var något av det mest imponerande jag sett i mitt liv. Smala, djupa floddalar med vertikala, frodiga, bergsväggar som reste sig upp till 200 meter rakt upp i skyn. Det klaraste vattnet jag sett i mitt liv med en vass, nästan radioaktivt blå färg (beror på en specifik molekyl i vattnet som absorberar solljuset). Slingrande vägar, frisk luft, fint väder och gott sällskap. Pööfekt. Verkligen glad att jag hann åka dit. Vi skulle ju också se Sun Moon Lake, en av Taiwans främsta sevärdheter, men p.g.a. trubbel med bilhyrning var vi tvugna att ta tåg rakt till Taroko och hann därför inte åka där via.
Nästa stora evenemang innan jag åker är förstås julafton. Det är faktiskt en ganska stor grupp utisar som firar julen i Kaohsiung, säkert närmare 30 st. Som vanligt är det flickorna som tagit initiativet med planeringen av julmiddag el. dyl. så någon exakt information gällande kvällens program har jag inte i skrivande stund. Är dock övertygad om att det blir minnesvärt. En stor grupp åker sedan till Boracay över nyåret, men som ni alla vet fortsätter jag vidare till Australien. Har nu fixat biljetter till ett nyårsparty i Sydney så därmed är årets (möjligen) största kväll fixad. Skönt.
Nu gäller det endast att ta vara på den sista veckan i Taiwan och njuta för fulla muggar. GOD JUL till er alla. Hoppas, HOPPAS vädret där hemma håller i så att ni för en gångs skull sku få njuta av en ordentlig traditionell julafton.
P.S. En extra hälsning till familjen:
1. Hoppas mamma för en gångs skull sku vara nöjd med granen pappa släpat hem. Vid första ögonkastet liksom.
2. Hoppas pappa kan knipa käft när julfriden utlyses. Yeah right.
3. Hoppas pelle får mandeln.
4. Hoppas pappa kan hålla sig i styr när paketöppningshärvan inleds (d.v.s. låta alla öppna paketen i slumpmässig ordning, inte i den ordning HAN sku villa).
5. Hoppas ni klarar er utan mig.
Den sista månaden av utbytesperioden har varit den bästa och mest intensiva hittills. Eftersom man insett att slutet faktiskt närmar sig med stormsteg (det är inte en drömvärld vi lever i trots allt) har man ändrat sin inställning gentemot allt och alla. I början var allt nytt och spännande, man gick liksom på övervarv hela tiden. Nya mänskor, nytt språk, ny känsla av att plötsligt vara utanför sin comfort zone. Hur mycket man än hade försökt preppa sig själv inför det hela visste jag nog int alls vad som väntade mig här borta.
Efter en tid avtog dock denna känsla och man började anpassa sig till vardagen; man behövde inte längre vara med på precis alla fester och små get-togethers som ordnades. Man började så småningom känna till staden; var de bästa restaurangerna och barerna fanns, vilken nattmarknad det lönade sig att gå till etc. Man blev en aning passiv, bekväm. Slutet verkade ännu så avlägset. Man sku nog hinna se allt ännu, no problem.
Sen kom angsten, paniken, vemodet. Man började inse att tiden höll på att ta slut, att allt man gjorde möjligen var för sista gången. I samband med det började man aktivera sig igen, tog inget förgivet längre. Det är detta som skett under december månad. Har försökt tillbringa så lite tid som möjligt på rummet fastklistrad vi datorskärmen och istället gjort något kreativt. Har ätit på nya restauranger, besökt nya barer, gått på bio istället för att kolla filmer på datorn, varit mer social och umgåtts med en bredare grupp människor än tidigare (inte bara de man umgås mest med) m.m.; varit mera öppen för alternativa förslag helt enkelt.
Som jag nämnde i mitt senaste inlägg ville jag uppleva så mycket av Taiwan som möjligt innan avfärden. Nu känns det verkligen som jag gjort det. Taroko National Park i nordöstra delen av landet var det mest häpnadsväckande jag upplevt i Taiwan. Flera av er har sett bilderna på facebook, men helheten är ju omöjlig att föreviga på bild. Ni får nu bara lita på mina ord när jag säger att det var något av det mest imponerande jag sett i mitt liv. Smala, djupa floddalar med vertikala, frodiga, bergsväggar som reste sig upp till 200 meter rakt upp i skyn. Det klaraste vattnet jag sett i mitt liv med en vass, nästan radioaktivt blå färg (beror på en specifik molekyl i vattnet som absorberar solljuset). Slingrande vägar, frisk luft, fint väder och gott sällskap. Pööfekt. Verkligen glad att jag hann åka dit. Vi skulle ju också se Sun Moon Lake, en av Taiwans främsta sevärdheter, men p.g.a. trubbel med bilhyrning var vi tvugna att ta tåg rakt till Taroko och hann därför inte åka där via.
Nästa stora evenemang innan jag åker är förstås julafton. Det är faktiskt en ganska stor grupp utisar som firar julen i Kaohsiung, säkert närmare 30 st. Som vanligt är det flickorna som tagit initiativet med planeringen av julmiddag el. dyl. så någon exakt information gällande kvällens program har jag inte i skrivande stund. Är dock övertygad om att det blir minnesvärt. En stor grupp åker sedan till Boracay över nyåret, men som ni alla vet fortsätter jag vidare till Australien. Har nu fixat biljetter till ett nyårsparty i Sydney så därmed är årets (möjligen) största kväll fixad. Skönt.
Nu gäller det endast att ta vara på den sista veckan i Taiwan och njuta för fulla muggar. GOD JUL till er alla. Hoppas, HOPPAS vädret där hemma håller i så att ni för en gångs skull sku få njuta av en ordentlig traditionell julafton.
P.S. En extra hälsning till familjen:
1. Hoppas mamma för en gångs skull sku vara nöjd med granen pappa släpat hem. Vid första ögonkastet liksom.
2. Hoppas pappa kan knipa käft när julfriden utlyses. Yeah right.
3. Hoppas pelle får mandeln.
4. Hoppas pappa kan hålla sig i styr när paketöppningshärvan inleds (d.v.s. låta alla öppna paketen i slumpmässig ordning, inte i den ordning HAN sku villa).
5. Hoppas ni klarar er utan mig.
Sunday 29 November 2009
Stränder, vackra damer och juletider
Sitter i mitt rum med en vecka av sol, vackra landskap+damer och värme i färskt minne. Boracay var najs! Bodde alltså hela veckan på samma hotell och reste inte desto mera runt, utan njöt istället av stränderna och solbadande i äkta semesteranda. Hotellet vi bodde på var ett av de finaste på hela ön, men var trots det förhållandevis förmånligt. Till skillnad från de övriga hotellen var vårt hotell (Fairways & Bluewaters; www.fairwaysandbluewater.com) ett avgränsat golf resort med Boracays enda golfbana, två privata stränder och öns största swimming pool. Trots att vi bodde precis vid nionde hålet spelade vi inte en enda runda. Green feen och hyreskostnaderna för utrustningen var nämligen ganska saftiga. Nästa gång sedan.
Infinity Pool på hotellområdet
Ett trevligt sammanträffande vad gäller timingen av resan var att den årliga Miss Earth-tävlingen (aldrig hört om den tidigare - www.missearth.info) arrangerades på Boracay samtidigt vi var där. Ett ännu mer trevligt sammanträffande var att samtliga 80 deltagare bodde på vårt hotell. Omedvetna om detta faktum traskade vi in i klubbhuset en varm och vacker torsdag eftermiddag för att checka in och märkte att hotellgästerna var ovanligt vackra. Så kan det också gå ibland. Själva tävlingen hölls på söndag, men på fredag ordnades det ett middags/-mingelevenemang på hotellet till vilket Fredo och jag självklart anmälde oss omedelbart. Vi satt tillsammans med Miss South Africas föräldrar och deras bekanta, som vi råkat träffa i hotellbaren tidigare på dagen. De var supertrevliga och jag blev t.o.m. erbjuden biljetter till fotbolls VM, som arrangeras i Sydafrika inkommande sommar. Får se om det blir nånting av det :) Efter middagen hade vi chans att bekanta oss med de "viktigaste gästerna", någonting som vi var tvugna att ta en hel del bildbevis på för att killarna här i Taiwan och hemma i Finland skulle tro på oss.
Miss Earth 2009 delegates
Om ni inte vet var Boracay ligger kan ni kolla kartan nedan:
Resten av veckan tog vi det som sagt väldigt lugnt. Råkade träffa två olika gäng svenskar från vår skola i Kaohsiung, vilket var en rolig överraskning. Hela resan avslutades med en natt i Manila, en stad som jag verkligen inte rekommenderar som resmål. Även om vi inte såg värst mycket av staden (bara området mellan flygfältet och vårt hotell) var jag inte över huvud taget imponerad av det jag såg. Jag visste att det är en av världens "farligaste" städer och valde därför helt medvetet att tillbringa kvällen på hotellet och inte ute i det vilda nattlivet. Ett ganska bra exempel på stadens tvivelaktiga rykte var en skylt vi såg vid ingången till en restaurang i närheten av hotellet: "Please deposit your firearms before entering". Våld.
Nu är det alltså exakt en månad kvar av utbytet. Den 27 december flyger jag iväg till Sydney via KL och därmed avslutas ett till kapitel av mitt liv. Det är konstigt att föreställa sig att man bara har tre veckor skola kvar (och bara två veckor kinesiska, känns ju som man int lärt sig NÅNTING ännu). Har nu som projekt att se så mycket av Taiwan som möjligt innan jag sticker. Besteg t.ex. igår Monkey Mountain, berget som ligger precis bakom vår dorm, med ett gäng utisar och besökte därefter ett zoo på vägen ner. Efter det satt vi oss på våra skotrar och susade iväg till ett spa på andra sidan staden. Nästa veckoslut ska vi hyra bil och åka på roadtrip. Sun Moon Lake och Taroko National Park står på menyn, två av landets främsta naturskatter. Ser verkligen fram emot äventyret. Fredos australienska kompis Tom är på besök för tillfället. Han kommer att stanna i tre veckor, d.v.s. hela den tiden Fredo är kvar i Kaohsiung. Fredo åker nämligen till Shanghai 21.12 för att fira julen med sina föräldrar som bor där.
Bergsbestigare
Bergets infödingar
På tal om jul är det ju första advent idag. Måste nog medge att det varma klimatet här borta inte precis bidrar till någon speciell julstämning. Även om det hänger juldekorationer runtom på stan och julmusik spelas här och där känns det nog som att årets största högtid är en väldigt avlägsen grej just nu. Kanske det är bra att det är så med tanke på min hemlängtan. Julafton i ett "normalt" vinterklimat sku innebära att man börjar sakna hem till det egna trygga julbordet. Får nu bara försöka bygga upp julstämningen bland stränder, värme och apor (kanske genom att besöka IKEA någon dag ;)) men lätt kommer det inte att vara.
Jag önskar ändå alla där hemma en fridfull och glad inledning på julfirandet och håller tummarna för att ni får uppleva en numera sällsynt vit (inte gällande alkoholen alltså) jul.
Till sist vill jag gratta mamma på hennes 60 års dag 1.12!! Synd att jag inte kan fira den tillsammans med dig.
P&K
Infinity Pool på hotellområdet
Ett trevligt sammanträffande vad gäller timingen av resan var att den årliga Miss Earth-tävlingen (aldrig hört om den tidigare - www.missearth.info) arrangerades på Boracay samtidigt vi var där. Ett ännu mer trevligt sammanträffande var att samtliga 80 deltagare bodde på vårt hotell. Omedvetna om detta faktum traskade vi in i klubbhuset en varm och vacker torsdag eftermiddag för att checka in och märkte att hotellgästerna var ovanligt vackra. Så kan det också gå ibland. Själva tävlingen hölls på söndag, men på fredag ordnades det ett middags/-mingelevenemang på hotellet till vilket Fredo och jag självklart anmälde oss omedelbart. Vi satt tillsammans med Miss South Africas föräldrar och deras bekanta, som vi råkat träffa i hotellbaren tidigare på dagen. De var supertrevliga och jag blev t.o.m. erbjuden biljetter till fotbolls VM, som arrangeras i Sydafrika inkommande sommar. Får se om det blir nånting av det :) Efter middagen hade vi chans att bekanta oss med de "viktigaste gästerna", någonting som vi var tvugna att ta en hel del bildbevis på för att killarna här i Taiwan och hemma i Finland skulle tro på oss.
Miss Earth 2009 delegates
Om ni inte vet var Boracay ligger kan ni kolla kartan nedan:
Resten av veckan tog vi det som sagt väldigt lugnt. Råkade träffa två olika gäng svenskar från vår skola i Kaohsiung, vilket var en rolig överraskning. Hela resan avslutades med en natt i Manila, en stad som jag verkligen inte rekommenderar som resmål. Även om vi inte såg värst mycket av staden (bara området mellan flygfältet och vårt hotell) var jag inte över huvud taget imponerad av det jag såg. Jag visste att det är en av världens "farligaste" städer och valde därför helt medvetet att tillbringa kvällen på hotellet och inte ute i det vilda nattlivet. Ett ganska bra exempel på stadens tvivelaktiga rykte var en skylt vi såg vid ingången till en restaurang i närheten av hotellet: "Please deposit your firearms before entering". Våld.
Nu är det alltså exakt en månad kvar av utbytet. Den 27 december flyger jag iväg till Sydney via KL och därmed avslutas ett till kapitel av mitt liv. Det är konstigt att föreställa sig att man bara har tre veckor skola kvar (och bara två veckor kinesiska, känns ju som man int lärt sig NÅNTING ännu). Har nu som projekt att se så mycket av Taiwan som möjligt innan jag sticker. Besteg t.ex. igår Monkey Mountain, berget som ligger precis bakom vår dorm, med ett gäng utisar och besökte därefter ett zoo på vägen ner. Efter det satt vi oss på våra skotrar och susade iväg till ett spa på andra sidan staden. Nästa veckoslut ska vi hyra bil och åka på roadtrip. Sun Moon Lake och Taroko National Park står på menyn, två av landets främsta naturskatter. Ser verkligen fram emot äventyret. Fredos australienska kompis Tom är på besök för tillfället. Han kommer att stanna i tre veckor, d.v.s. hela den tiden Fredo är kvar i Kaohsiung. Fredo åker nämligen till Shanghai 21.12 för att fira julen med sina föräldrar som bor där.
Bergsbestigare
Bergets infödingar
På tal om jul är det ju första advent idag. Måste nog medge att det varma klimatet här borta inte precis bidrar till någon speciell julstämning. Även om det hänger juldekorationer runtom på stan och julmusik spelas här och där känns det nog som att årets största högtid är en väldigt avlägsen grej just nu. Kanske det är bra att det är så med tanke på min hemlängtan. Julafton i ett "normalt" vinterklimat sku innebära att man börjar sakna hem till det egna trygga julbordet. Får nu bara försöka bygga upp julstämningen bland stränder, värme och apor (kanske genom att besöka IKEA någon dag ;)) men lätt kommer det inte att vara.
Jag önskar ändå alla där hemma en fridfull och glad inledning på julfirandet och håller tummarna för att ni får uppleva en numera sällsynt vit (inte gällande alkoholen alltså) jul.
Till sist vill jag gratta mamma på hennes 60 års dag 1.12!! Synd att jag inte kan fira den tillsammans med dig.
P&K
Sunday 15 November 2009
Besök!
Ni hao.
Dagarna blir allt kortare, mängden skolarbete ökar och temperaturen sjunker. Det betyder alltså att vi närmar oss slutet av utbytestiden. Nå, de facto kvarstår ju ännu ca en tredjedel och vad gäller temperaturen är det ännu stadigt över 25 grader dagstid, så int kan man väl klaga. Har dock varit tvungen att börja använda tröja/vindjacka nästan dagligen, vilket inte varit möjligt hittills p.g.a. hettan.
Sedan jag senast hörde av mig har det hänt en hel del. Hade mina mid-term exams (sammanlagt fyra prov) som gick relativt bra. Har inte ännu fått resultaten från två av dessa men överlag kändes det väl helt ok. Speciellt nöjd var jag över framgångarna i kinesiskan. Lyckades få hela 92,5p av 100 i mellantenten, vilket väl antyder att jag lärt mig någonting här iaf. Borde dock vara mer aktiv och använda mig av det jag lärt mig också i vardagliga situationer på stan, har nämligen en tendens att byta till engelska allt för snabbt när jag känner mig osäker. Skall försöka vara mer självsäker och modig i fortsättningen. Det är ju en ypperlig chans att skapa en stark bas för språket när man lever i en så optimal omgivning. Jag kommer inte att ha samma förutsättningar hemma om jag väljer att fortsätta studera vid Uni.
Mami o papi var på besök förra veckan! De flög först till HK och stannade där ett par dagar innan de flög till Kaohsiung på fredagen 6.11. Fullspäckat program under det förlängda veckoslutet kan jag säga. Hela vistelsen fick en ganska dramatisk början eftersom vi kommit överens om att jag sku möta ma&pa på Kaohsiungs flygfält kl. 10:20. Nåhh, 11:30 vaknade jag och insåg att min alarmklocka inte hade fungerat/lyckats väcka mig. Eftersom jag inte har täckning i mitt rum hade inte heller mammas samtal gått igenom, så efter en timmes orolig väntan på flygfältet bestämde de sig för att ta sig till hotellet på egen hand. Som tur vaknade jag ändå själv och fick tag på pappa precis innan killen i hotellets reception hann ringa till Patty Tsai (vår kontaktperson vid universitetet). Bra start på det hela :)
På fredagen visade jag ma&pa runt i Kaohsiung; Campuset, dormen och mitt rum, Cijin Island och nattmarknaden. På lördag åkte vi en sväng upp till Taipei där vi såg Taipei 101. Istället för att försöka se så mycket som möjligt av staden på en allt för kort tid åt vi istället en lång måltid på en italiensk restaurang i Taipei 101 och tog sedan en sväng via Dr. Sun Yat-sen. Memorial. Vid det här laget var klockan redan 18 och mörkret gjorde det svårt att uppskatta alla fina detaljer på sevärdheterna. Därför bestämde vi oss för att styra kosan hemåt.
Ma&Pa uppe på 89. våningen i Taipei 101. Pappa gick inte värst nära fönstren kan jag berätta :)
På söndagen åkte vi upp till Tainan; Taiwans fjärde stad, känd för sina otaliga tempel och matutbud, speciellt skaldjursdelikatesser. Jag hade inte själv varit där ännu så det var en ny upplevelse för oss alla. Eftersom vi igen hade begränsat med tid var vi effektiva och gick inte in i alla tempel vi såg. Vi åkte istället runt med en vanlig kollektivbuss som samtidigt fungerade som sightseeing-buss (lite som 3T i Helsingfors) och såg sevärdheterna på avstånd. På vägen tillbaka steg vi av vid ett av de större templen vi hade sett på vägen. Mamma fick också bekanta sig med en blommarknad och slutligen fick vi smaka på den berömda maten jag hade hört talas så mycket om. Eftersom papá inte äter fisk åt vi lokal BBQ på en uteservering. Mycket gott det också.
Följande morgon var det redan dags för avfärd, så efter en lång brunch på ett italienskt café nära hotellet åkte föräldrarna iväg till flygfältet och jag återvände till campus för att förbereda ett skolprojekt. Mycket lyckad veckoslut, även om vi kunde sett mycket mer av landet om vi hade haft mera tid. För mig var det dock viktigast att visa var och hur jag bor/går i skola, så att de sku få en uppfattning av hur jag har det här borta. Underligt nog var det inte alls underligt att de plötsligt var här med mig. Vi har ändå varit i kontakt per Skype relativt mycke och så. Det var säkert en större chock speciellt för Johanna när hon var på utbyte 1995. De teknologiska förutsättningarna var inte helt på samma nivå då. Jag kommer iaf ihåg att hon huvudsakligen uppehöll kontakten med hemmafronten i form av brevväxling. Ganska annorlunda tider nu för tiden. På ett sätt sku jag också villa uppleva mitt utbyte på samma "isolerade" sätt. Facebook och skype har gjort det nästan för lätt för en att hålla koll på vad som händer hemma. Sku vill känna mig mer isolerad. Sku förstås kunna bojkotta dessa informationskanaler, men vad kan man göra när man är så beroende :) Eget fel.
Mamma hade sin vana trogen tänkt på allt finskt som jag möjligen behöver/saknar i Kaohsiung. Hon hämtade tre plastpåsar fyllda med allt mellan himmel och jord: glöggingredienser, ingredienser för bakande av safransbullor, fazers blå, laku, snus, jallu, surskorpor etc. Perfekt! Har redan ätit upp nästan all choklad och förintat 1L jallu (har dock inte druckit allt själv utan bjudit till andra för att sprida jallu-budskapet bland de stackare som inte ännu smakat på äkta finsk brännvin).
Dagen innan ma&pa flög till Taiwan upplevde jag mitt livs första jordbävning här i Kaohsiung, denna gång så att jag faktiskt märkte vad som hände. Epicentret var ca 150 km norr om Kaohsiung och mätte 6,0 på Richterskalan. Själva skalvet varade bara i ca 4-5 sekunder och var inte speciellt märkvärdigt, men ändå ganska underligt. Först trodde jag att Fredo hade smygit bakom mig och börjat skaka på min datorstol, men när jag tittade runt mig märkte jag att han satt snällt i sin stol.
Jag har som sagt fyra veckor skola kvar. Sista tenten är 14.12 och efter det är det schluss. Jag flyger till KL 27.12, så under dessa två veckor har jag tid att ägna mig till bl.a. resande. Fredo åker iväg 21.12. Jag har inte ännu sett tillräckligt av Taiwan så jag kommer högst antagligen att resa runt i Taiwan innan ja åker iväg. Nästa projekt är dock Filippinerna. Fredo och jag åker till Boracay inkommande torsdag. Vi flyger från Kaohsiung till Manila och sedan med inrikesflyg till Boracay (hmm..borde vara säkert?) och stannar där en vecka. På vägen tillbaka är vi tvugna att övernatta i Manila (hmm..borde vara säkert det också?) Det innebär ju att jag bara har tre veckor effektiv skolgång kvar ;)
Som det nu ser ut firar jag julen i Kaohsiung tillsammans med andra utisar. Många lär stanna här så vi kan förhoppningsvis ordna en större julmiddag eller motsvarande. Så länge man inte behöver fira julen ensam är allt okej. Ska bli en rolig och annorlunda julafton i år igen. Förra året firade ju Bubbe, Keijo och jag julaftonen i Mendoza, Argentina.
Hoppas ni inte fryser där hemma, mamma och pappa verkade iaf måttligt roade av temperaturskillnaden när de återvände till Helsingfors. Tyvärr missade jag årets höjdpunkt, Jubelbalen, detta år. Var garanterat en höjdare.
Dagarna blir allt kortare, mängden skolarbete ökar och temperaturen sjunker. Det betyder alltså att vi närmar oss slutet av utbytestiden. Nå, de facto kvarstår ju ännu ca en tredjedel och vad gäller temperaturen är det ännu stadigt över 25 grader dagstid, så int kan man väl klaga. Har dock varit tvungen att börja använda tröja/vindjacka nästan dagligen, vilket inte varit möjligt hittills p.g.a. hettan.
Sedan jag senast hörde av mig har det hänt en hel del. Hade mina mid-term exams (sammanlagt fyra prov) som gick relativt bra. Har inte ännu fått resultaten från två av dessa men överlag kändes det väl helt ok. Speciellt nöjd var jag över framgångarna i kinesiskan. Lyckades få hela 92,5p av 100 i mellantenten, vilket väl antyder att jag lärt mig någonting här iaf. Borde dock vara mer aktiv och använda mig av det jag lärt mig också i vardagliga situationer på stan, har nämligen en tendens att byta till engelska allt för snabbt när jag känner mig osäker. Skall försöka vara mer självsäker och modig i fortsättningen. Det är ju en ypperlig chans att skapa en stark bas för språket när man lever i en så optimal omgivning. Jag kommer inte att ha samma förutsättningar hemma om jag väljer att fortsätta studera vid Uni.
Mami o papi var på besök förra veckan! De flög först till HK och stannade där ett par dagar innan de flög till Kaohsiung på fredagen 6.11. Fullspäckat program under det förlängda veckoslutet kan jag säga. Hela vistelsen fick en ganska dramatisk början eftersom vi kommit överens om att jag sku möta ma&pa på Kaohsiungs flygfält kl. 10:20. Nåhh, 11:30 vaknade jag och insåg att min alarmklocka inte hade fungerat/lyckats väcka mig. Eftersom jag inte har täckning i mitt rum hade inte heller mammas samtal gått igenom, så efter en timmes orolig väntan på flygfältet bestämde de sig för att ta sig till hotellet på egen hand. Som tur vaknade jag ändå själv och fick tag på pappa precis innan killen i hotellets reception hann ringa till Patty Tsai (vår kontaktperson vid universitetet). Bra start på det hela :)
På fredagen visade jag ma&pa runt i Kaohsiung; Campuset, dormen och mitt rum, Cijin Island och nattmarknaden. På lördag åkte vi en sväng upp till Taipei där vi såg Taipei 101. Istället för att försöka se så mycket som möjligt av staden på en allt för kort tid åt vi istället en lång måltid på en italiensk restaurang i Taipei 101 och tog sedan en sväng via Dr. Sun Yat-sen. Memorial. Vid det här laget var klockan redan 18 och mörkret gjorde det svårt att uppskatta alla fina detaljer på sevärdheterna. Därför bestämde vi oss för att styra kosan hemåt.
Ma&Pa uppe på 89. våningen i Taipei 101. Pappa gick inte värst nära fönstren kan jag berätta :)
På söndagen åkte vi upp till Tainan; Taiwans fjärde stad, känd för sina otaliga tempel och matutbud, speciellt skaldjursdelikatesser. Jag hade inte själv varit där ännu så det var en ny upplevelse för oss alla. Eftersom vi igen hade begränsat med tid var vi effektiva och gick inte in i alla tempel vi såg. Vi åkte istället runt med en vanlig kollektivbuss som samtidigt fungerade som sightseeing-buss (lite som 3T i Helsingfors) och såg sevärdheterna på avstånd. På vägen tillbaka steg vi av vid ett av de större templen vi hade sett på vägen. Mamma fick också bekanta sig med en blommarknad och slutligen fick vi smaka på den berömda maten jag hade hört talas så mycket om. Eftersom papá inte äter fisk åt vi lokal BBQ på en uteservering. Mycket gott det också.
Följande morgon var det redan dags för avfärd, så efter en lång brunch på ett italienskt café nära hotellet åkte föräldrarna iväg till flygfältet och jag återvände till campus för att förbereda ett skolprojekt. Mycket lyckad veckoslut, även om vi kunde sett mycket mer av landet om vi hade haft mera tid. För mig var det dock viktigast att visa var och hur jag bor/går i skola, så att de sku få en uppfattning av hur jag har det här borta. Underligt nog var det inte alls underligt att de plötsligt var här med mig. Vi har ändå varit i kontakt per Skype relativt mycke och så. Det var säkert en större chock speciellt för Johanna när hon var på utbyte 1995. De teknologiska förutsättningarna var inte helt på samma nivå då. Jag kommer iaf ihåg att hon huvudsakligen uppehöll kontakten med hemmafronten i form av brevväxling. Ganska annorlunda tider nu för tiden. På ett sätt sku jag också villa uppleva mitt utbyte på samma "isolerade" sätt. Facebook och skype har gjort det nästan för lätt för en att hålla koll på vad som händer hemma. Sku vill känna mig mer isolerad. Sku förstås kunna bojkotta dessa informationskanaler, men vad kan man göra när man är så beroende :) Eget fel.
Mamma hade sin vana trogen tänkt på allt finskt som jag möjligen behöver/saknar i Kaohsiung. Hon hämtade tre plastpåsar fyllda med allt mellan himmel och jord: glöggingredienser, ingredienser för bakande av safransbullor, fazers blå, laku, snus, jallu, surskorpor etc. Perfekt! Har redan ätit upp nästan all choklad och förintat 1L jallu (har dock inte druckit allt själv utan bjudit till andra för att sprida jallu-budskapet bland de stackare som inte ännu smakat på äkta finsk brännvin).
Dagen innan ma&pa flög till Taiwan upplevde jag mitt livs första jordbävning här i Kaohsiung, denna gång så att jag faktiskt märkte vad som hände. Epicentret var ca 150 km norr om Kaohsiung och mätte 6,0 på Richterskalan. Själva skalvet varade bara i ca 4-5 sekunder och var inte speciellt märkvärdigt, men ändå ganska underligt. Först trodde jag att Fredo hade smygit bakom mig och börjat skaka på min datorstol, men när jag tittade runt mig märkte jag att han satt snällt i sin stol.
Jag har som sagt fyra veckor skola kvar. Sista tenten är 14.12 och efter det är det schluss. Jag flyger till KL 27.12, så under dessa två veckor har jag tid att ägna mig till bl.a. resande. Fredo åker iväg 21.12. Jag har inte ännu sett tillräckligt av Taiwan så jag kommer högst antagligen att resa runt i Taiwan innan ja åker iväg. Nästa projekt är dock Filippinerna. Fredo och jag åker till Boracay inkommande torsdag. Vi flyger från Kaohsiung till Manila och sedan med inrikesflyg till Boracay (hmm..borde vara säkert?) och stannar där en vecka. På vägen tillbaka är vi tvugna att övernatta i Manila (hmm..borde vara säkert det också?) Det innebär ju att jag bara har tre veckor effektiv skolgång kvar ;)
Som det nu ser ut firar jag julen i Kaohsiung tillsammans med andra utisar. Många lär stanna här så vi kan förhoppningsvis ordna en större julmiddag eller motsvarande. Så länge man inte behöver fira julen ensam är allt okej. Ska bli en rolig och annorlunda julafton i år igen. Förra året firade ju Bubbe, Keijo och jag julaftonen i Mendoza, Argentina.
Hoppas ni inte fryser där hemma, mamma och pappa verkade iaf måttligt roade av temperaturskillnaden när de återvände till Helsingfors. Tyvärr missade jag årets höjdpunkt, Jubelbalen, detta år. Var garanterat en höjdare.
Sunday 25 October 2009
Inbrottstjuv
Nedan ser ni bildbevis på en hårig inbrottstjuv i dormrummet. Två franska utbyteselever i våningen ovanför mig fick fast krabaten på bar gärning. Stöldgods: nudelsoppa (torrfoder).
Konichiwa!
JO JO jag har inte uppdaterat min blogg på länge igen, I know. Sorry.
Nåja, tyfunen som skulle drabba södra delarna av Taiwan kom sist och slutligen aldrig. Det var fjärde gången väderexperterna hade fel. Problemet är att det är så gott som omöjligt att förutspå taifunernas exakta rutt. Speciellt efter att Morakot demolerade stora delar av Taiwan i somras tycks myndigheterna inte ta några chanser, utan ser till att alla behöriga är förberedda om det sku smälla. Hittills har det då alltså inte gjort det under tiden jag varit här. Taifunsäsongen tar för övrigt slut i slutet av oktober, så det kommer antagligen att förbli ett avlägset naturfenomen för mig. Innerst inne sku jag kanske villa uppleva en taifun, ens en liten, hur sjukt det än låter. Sånt kan man ju ändå inte gå runt och hoppas på. Farliga grejer. Ett annat naturfenomen som jag sku villa uppleva är en jordbävning (helst en liten sådan) och det FICK jag faktiskt förra torsdagen; 4,6 på Richterskalan, ca 100 km norr om Kaohsiung. Problemet var bara att jag inte kände av den :( hörde bara av andra som hade reagerat. Fan också.
Här är förresten en intressant nätsida angående tyfuner och (speciellt) jordbävningar i Taiwan. Tydligen förekommer det jordbävningar här så gott som varje dag:
www.cwb.gov.tw/eng/index.htm
Veckoslutet 16-19.10 var ett av de bästa hittills under min utbytesperiod. Då åkte nämligen Fredo, Coco (FRA), Basil (FRA), Thomas (FRA), Thomas (NL) och jag till Tokyo. Dessutom var tre fransyskor från vårt universitet redan färdigt där. Sku kunna skriva en hel novell om våra äventyr och upplevelser under resan, men kort och gott kan jag säga att Japan är ett überfascinerande land. Hen hao! Vi åkte iväg tidigt på fredag morgon och återvände till Kaohsiung sent på måndag kväll, så vi hann med andra ord tillbringa ca fyra dygn i sushins förlåvade land. Även om vi sku ha haft fem eller sex dagar på oss sku vi antagligen inte sett och upplevt mer än vad vi gjorde nu, såpas effektiva var vi! Vi skippade onödigt sovande och turistade oss istället. Natten innan vi åkte sov jag 3h och därpå följande natt, första natten i Tokyo, sammanlagt 4h. Den tredje kvällen festades det på nattklubb och eftersom vi sku iväg till Nikko (2h norr om Tokyo) väldigt tidigt följande morgon, så bestämde vi oss för att inte sova alls. Klyftigt. Den fjärde natten sov jag hela 7h och steg upp kl. 4:30 för att hinna uppleva morgonrusningen på fiskmarknaden. Därmed kände man sig som en amöba när vi slutligen landade på Kaohsiungs flygfällt måndag kväll, men det hektiska programmet var definitivt värt mödan.
Jag upplevde Japan som ett rent, spännande, organiserat och glatt land. Om jag sku måsta jämföra Kaohsiung/Taipei med Tokyo (om det nu ens är möjligt, eftersom Tokyo är en betydligt större stad än Taiwans motsvarigheter och jag tillbringat bara två månader här) är den största skillnaden enligt mig mänskorna. I Taiwan känns det som om alla generellt sätt undviker att sticka ut/synas p.g.a. att de är så otroligt blyga och artiga. De gör inget väsen om sig och trivs med att vara en del av massan (STARKT GENERALISERAT, bara en känsla jag fått). I Tokyo är det raka motsatsen. När man går runt på stan ser man alla förbipasserande som skilda individer, trots att mänskomängden är i en helt annan klass än i Taiwan. Alla har sin egen stil och någon bestämd modetrend är omöjlig att urskilja, förutom bland de otaliga affärsmännen som rusar runt som zombie:n i mänskovimlet. Det verkade som alla vill framhäva sig själva och göra sig sedda, något som jag inte tycker händer i Taiwan. Därför upplevde jag Tokyo som betydligt lättare att relatera sig till än Taiwan. Nu måst jag ju nog ändå konstatera att taiwanesernas blyghet till stor del beror på den s.k. språkmuren. Jag märker t.ex. att Fredo, som talar språket, bemöts på ett helt annat, mer öppet sätt.
Förutom mänskoaspekten är ju Tokyo så klart mycket mer teknologiskt utvecklat, liksom mer västerländskt i det avseendet. Dessutom var det ju mer "normalt" höstväder när vi var där, så det var riktigt skönt med kallare väder for a change. När jag tycker att 21 grader är skönt och kallt blir ni där hemma säkert förbannade på mig, men att kunna gå runt med tröja på stan är faktiskt en skön och ovanlig känsla när man vant sig med Kaohsiungs varma och fuktiga klimat. Medeltemperaturen här under dagarna är ännu också lite över 30 grader, men som tur har luftfuktigheten sjunkit en aning så det känns mera mänskligt.
Kort och gott, till Japan skall jag definitivt tillbaka!
Så småningom börjar det dra ihop sig till "mid-term exams"-tider här i Kaohsiung. För mig kommer det inte egentligen att innebära något extra, eftersom jag bara har en tent nästa vecka. I de andra kurserna har vi antingen mindre deltenter varje månad eller inga tenter alls, bara ett längre skriftligt arbete i slutet av kursen, så jag kommer lättare undan än vissa andra olyckliga stackare.
Trots att Japan-resan knappt tagit slut planerar jag redan följande äventyr. Detta veckoslut tillbringade jag på Liúqiú Island, 50 km söder om Kaohsiung. En riktigt kiva ö 30min utanför kusten, full med sandstränder, grottor och våldsamt god seafood. Filippinerna vill jag absolut se, men eftersom landet drabbats hårt av taifuner och översvämningar lönar det sig inte att åka dit förrän i december tidigast. Så fort taifunsäsongen tar slut kan landet återhämta sig, men det lär nog ta sin lilla stund. Man sku i och för sig få löjligt billiga flygbiljetter nu (ca 45€ tur-retur), men frågan är om det är värt det. En till större resa sku jag också villa göra före jag lämnar Taiwan, men vart? Måst underhandla med andra intresserade utisar och koka ihop nånting stort. Grymt I-landsproblem, har nästan lite dåligt samvete :).
För övrigt sku jag vill önska alla där hemma en super start på lillajulssäsongen. Hoppas ni inte tappar bort er i höstmörkret, sköljs bort i höstregnet eller blåser bort i höststormen. Här blir det (möjligtvis) så smååååningom kallare. Kanske man t.o.m. snart måste börja använda tröja lite oftare. Känns nog ännu som en mycket avlägsen tanke..
Som vanligt avslutar jag med lite bilder (kom ihåg att ni kan klicka på dom för att få dem större).
Morshning korschning!
Lokal marknad i Asakusa-distriktet
Shibuya Crossing
Mini-Geisha
Lake Chuzenji, Nikko
De glada resenärerna.
Fr. v: Thomas (NL), Thomas (FRA), jag, Fredo, Coco (FRA)
Liúqiú Island
Strand intill huvudhamnen på Liúqiú Island
Nåja, tyfunen som skulle drabba södra delarna av Taiwan kom sist och slutligen aldrig. Det var fjärde gången väderexperterna hade fel. Problemet är att det är så gott som omöjligt att förutspå taifunernas exakta rutt. Speciellt efter att Morakot demolerade stora delar av Taiwan i somras tycks myndigheterna inte ta några chanser, utan ser till att alla behöriga är förberedda om det sku smälla. Hittills har det då alltså inte gjort det under tiden jag varit här. Taifunsäsongen tar för övrigt slut i slutet av oktober, så det kommer antagligen att förbli ett avlägset naturfenomen för mig. Innerst inne sku jag kanske villa uppleva en taifun, ens en liten, hur sjukt det än låter. Sånt kan man ju ändå inte gå runt och hoppas på. Farliga grejer. Ett annat naturfenomen som jag sku villa uppleva är en jordbävning (helst en liten sådan) och det FICK jag faktiskt förra torsdagen; 4,6 på Richterskalan, ca 100 km norr om Kaohsiung. Problemet var bara att jag inte kände av den :( hörde bara av andra som hade reagerat. Fan också.
Här är förresten en intressant nätsida angående tyfuner och (speciellt) jordbävningar i Taiwan. Tydligen förekommer det jordbävningar här så gott som varje dag:
www.cwb.gov.tw/eng/index.htm
Veckoslutet 16-19.10 var ett av de bästa hittills under min utbytesperiod. Då åkte nämligen Fredo, Coco (FRA), Basil (FRA), Thomas (FRA), Thomas (NL) och jag till Tokyo. Dessutom var tre fransyskor från vårt universitet redan färdigt där. Sku kunna skriva en hel novell om våra äventyr och upplevelser under resan, men kort och gott kan jag säga att Japan är ett überfascinerande land. Hen hao! Vi åkte iväg tidigt på fredag morgon och återvände till Kaohsiung sent på måndag kväll, så vi hann med andra ord tillbringa ca fyra dygn i sushins förlåvade land. Även om vi sku ha haft fem eller sex dagar på oss sku vi antagligen inte sett och upplevt mer än vad vi gjorde nu, såpas effektiva var vi! Vi skippade onödigt sovande och turistade oss istället. Natten innan vi åkte sov jag 3h och därpå följande natt, första natten i Tokyo, sammanlagt 4h. Den tredje kvällen festades det på nattklubb och eftersom vi sku iväg till Nikko (2h norr om Tokyo) väldigt tidigt följande morgon, så bestämde vi oss för att inte sova alls. Klyftigt. Den fjärde natten sov jag hela 7h och steg upp kl. 4:30 för att hinna uppleva morgonrusningen på fiskmarknaden. Därmed kände man sig som en amöba när vi slutligen landade på Kaohsiungs flygfällt måndag kväll, men det hektiska programmet var definitivt värt mödan.
Jag upplevde Japan som ett rent, spännande, organiserat och glatt land. Om jag sku måsta jämföra Kaohsiung/Taipei med Tokyo (om det nu ens är möjligt, eftersom Tokyo är en betydligt större stad än Taiwans motsvarigheter och jag tillbringat bara två månader här) är den största skillnaden enligt mig mänskorna. I Taiwan känns det som om alla generellt sätt undviker att sticka ut/synas p.g.a. att de är så otroligt blyga och artiga. De gör inget väsen om sig och trivs med att vara en del av massan (STARKT GENERALISERAT, bara en känsla jag fått). I Tokyo är det raka motsatsen. När man går runt på stan ser man alla förbipasserande som skilda individer, trots att mänskomängden är i en helt annan klass än i Taiwan. Alla har sin egen stil och någon bestämd modetrend är omöjlig att urskilja, förutom bland de otaliga affärsmännen som rusar runt som zombie:n i mänskovimlet. Det verkade som alla vill framhäva sig själva och göra sig sedda, något som jag inte tycker händer i Taiwan. Därför upplevde jag Tokyo som betydligt lättare att relatera sig till än Taiwan. Nu måst jag ju nog ändå konstatera att taiwanesernas blyghet till stor del beror på den s.k. språkmuren. Jag märker t.ex. att Fredo, som talar språket, bemöts på ett helt annat, mer öppet sätt.
Förutom mänskoaspekten är ju Tokyo så klart mycket mer teknologiskt utvecklat, liksom mer västerländskt i det avseendet. Dessutom var det ju mer "normalt" höstväder när vi var där, så det var riktigt skönt med kallare väder for a change. När jag tycker att 21 grader är skönt och kallt blir ni där hemma säkert förbannade på mig, men att kunna gå runt med tröja på stan är faktiskt en skön och ovanlig känsla när man vant sig med Kaohsiungs varma och fuktiga klimat. Medeltemperaturen här under dagarna är ännu också lite över 30 grader, men som tur har luftfuktigheten sjunkit en aning så det känns mera mänskligt.
Kort och gott, till Japan skall jag definitivt tillbaka!
Så småningom börjar det dra ihop sig till "mid-term exams"-tider här i Kaohsiung. För mig kommer det inte egentligen att innebära något extra, eftersom jag bara har en tent nästa vecka. I de andra kurserna har vi antingen mindre deltenter varje månad eller inga tenter alls, bara ett längre skriftligt arbete i slutet av kursen, så jag kommer lättare undan än vissa andra olyckliga stackare.
Trots att Japan-resan knappt tagit slut planerar jag redan följande äventyr. Detta veckoslut tillbringade jag på Liúqiú Island, 50 km söder om Kaohsiung. En riktigt kiva ö 30min utanför kusten, full med sandstränder, grottor och våldsamt god seafood. Filippinerna vill jag absolut se, men eftersom landet drabbats hårt av taifuner och översvämningar lönar det sig inte att åka dit förrän i december tidigast. Så fort taifunsäsongen tar slut kan landet återhämta sig, men det lär nog ta sin lilla stund. Man sku i och för sig få löjligt billiga flygbiljetter nu (ca 45€ tur-retur), men frågan är om det är värt det. En till större resa sku jag också villa göra före jag lämnar Taiwan, men vart? Måst underhandla med andra intresserade utisar och koka ihop nånting stort. Grymt I-landsproblem, har nästan lite dåligt samvete :).
För övrigt sku jag vill önska alla där hemma en super start på lillajulssäsongen. Hoppas ni inte tappar bort er i höstmörkret, sköljs bort i höstregnet eller blåser bort i höststormen. Här blir det (möjligtvis) så smååååningom kallare. Kanske man t.o.m. snart måste börja använda tröja lite oftare. Känns nog ännu som en mycket avlägsen tanke..
Som vanligt avslutar jag med lite bilder (kom ihåg att ni kan klicka på dom för att få dem större).
Morshning korschning!
Lokal marknad i Asakusa-distriktet
Shibuya Crossing
Mini-Geisha
Lake Chuzenji, Nikko
De glada resenärerna.
Fr. v: Thomas (NL), Thomas (FRA), jag, Fredo, Coco (FRA)
Liúqiú Island
Strand intill huvudhamnen på Liúqiú Island
Sunday 4 October 2009
Zheige kele duo shao qian?
Hej på er, länge sedan sist!
Nu har vardagen börjat rulla på på allvar här borta. Sedan det senaste inlägget har jag bl.a. bekantat mig med Kaohsiung, besökt Kenting i sydligaste Taiwan, ätit köttbullar på IKEA, sett världens kanske minsta katt (se bilden nedan) inlett mina studier i kinesiska och tvingats byta en kurs p.g.a. att professorn erbjöds jobb som suppleant för försvarsministern i Taiwan. Skulle säkert ha varit en ganska intressant kurs (säkerhetsförhållandet mellan Taiwan, Kina och USA) med tanke på att föreläsaren tydligen vet en hel del om ämnet han undervisar i.
Kinesiska ja. Hittills har jag haft sex stycken föreläsningar i ämnet, sammanlagt 12h pluggande och jag kan lätt konstatera att det inte är ett speciellt enkelt språk precis. Personligen tycker jag att det är bra att kursen är så intensiv för annors sku vi int hinna lära oss så mycket. Jag har alltså sammanlagt 18h skola per vecka och en tredjedel av tiden studerar jag kinesiska. I början har vi lärt oss att räkna och klara av lätta köpsituationer på t.ex. nattmarknaden eller i butiken. Vi hade t.o.m. vårt första mellanförhör på torsdag som bestod av såväl hörförståelse som muntlig dialog. Det gick faktiskt mycket bra tycker jag, får dock se vad vitsordet blev. Tyndpunkten i undervisningen ligger på att lära oss tala, men vi har också lärt oss skriva en del tecken. Någon logik i teckensystemet är ännu i detta skede svår att utskilja, men så småningom lär man känna igen vissa återkommande mönster. Förutom att kunna skriva (eller rita som jag kallar det; Fredo tycker det låter helt otroligt dumt - int ritar man ju heller alfabetet) så finns det ett speciellt system för hur tecknen ska skrivas, i.e. i vilken ordning de olika sträcken ska "ritas". Med tanke på att jag enbart studerat kinesiska i två veckor tycker jag ändå att jag lärt mig otroligt mycket hittills. Hoppas denna trend håller i också i fortsättningen. Sku vara toppen att lägga en stark bas för kinesiskan här och sedan förhoppningsvis fortsätta studierna hemma på uni. Får se hur det blir.
Om två veckor åker jag med ett gäng utisar till Tokyo på ett förlängt veckoslut (16-19.10). Ser verkligen fram emot det! Vi ska försöka hinna åka ner till Kyoto också bara tiden räcker till. En annan sak jag ser fram emot är mammas och pappas visit om en månad. Ska bli kul att visa dom runt här på campus och i Kaohsiung så att dom får bekanta sig med mitt liv här borta. Vi ska också åka upp till Taipei en sväng.
För övrigt har jag nu fixat skolan så att jag kan slutföra alla kurser före jul, vilket är skönt. Som det nu ser ut kommer jag dock att fira jul i Kaohsiung, varefter jag flyger till KL och inleder nästa äventyr tillsammans med Harry. Ännu är det aningen oklart vem alla som hänger med down under, men hur som helst kommer det att bli riktigt jäkla lajbans!
Igår skakades Taipei tydligen av en jordbävning (6,3 på Richterskalan). Epicentrum var väl ute till havs men några bekanta som jag träffade i Taipei berättade att de nog vaknade av svängningarna. Två taifuner närmar sig också Taiwan söderifrån för tillfället, varav den ena antagligen kommer att träffa södra delarna av landet, d.v.s. också Kaohsiung. Kan hända att nästa vecka blir aningen regnig och stormig! Mycket på gång med andra ord :)
Avslutningsvis en bild på världens minsta katt och några bilder från min sightseeing-runda i Kaohsiung:
Basil vs. miniatyrkatten
Love River
Kaohsiung by night
Fiskebåt i hamnen nära campus
Nu har vardagen börjat rulla på på allvar här borta. Sedan det senaste inlägget har jag bl.a. bekantat mig med Kaohsiung, besökt Kenting i sydligaste Taiwan, ätit köttbullar på IKEA, sett världens kanske minsta katt (se bilden nedan) inlett mina studier i kinesiska och tvingats byta en kurs p.g.a. att professorn erbjöds jobb som suppleant för försvarsministern i Taiwan. Skulle säkert ha varit en ganska intressant kurs (säkerhetsförhållandet mellan Taiwan, Kina och USA) med tanke på att föreläsaren tydligen vet en hel del om ämnet han undervisar i.
Kinesiska ja. Hittills har jag haft sex stycken föreläsningar i ämnet, sammanlagt 12h pluggande och jag kan lätt konstatera att det inte är ett speciellt enkelt språk precis. Personligen tycker jag att det är bra att kursen är så intensiv för annors sku vi int hinna lära oss så mycket. Jag har alltså sammanlagt 18h skola per vecka och en tredjedel av tiden studerar jag kinesiska. I början har vi lärt oss att räkna och klara av lätta köpsituationer på t.ex. nattmarknaden eller i butiken. Vi hade t.o.m. vårt första mellanförhör på torsdag som bestod av såväl hörförståelse som muntlig dialog. Det gick faktiskt mycket bra tycker jag, får dock se vad vitsordet blev. Tyndpunkten i undervisningen ligger på att lära oss tala, men vi har också lärt oss skriva en del tecken. Någon logik i teckensystemet är ännu i detta skede svår att utskilja, men så småningom lär man känna igen vissa återkommande mönster. Förutom att kunna skriva (eller rita som jag kallar det; Fredo tycker det låter helt otroligt dumt - int ritar man ju heller alfabetet) så finns det ett speciellt system för hur tecknen ska skrivas, i.e. i vilken ordning de olika sträcken ska "ritas". Med tanke på att jag enbart studerat kinesiska i två veckor tycker jag ändå att jag lärt mig otroligt mycket hittills. Hoppas denna trend håller i också i fortsättningen. Sku vara toppen att lägga en stark bas för kinesiskan här och sedan förhoppningsvis fortsätta studierna hemma på uni. Får se hur det blir.
Om två veckor åker jag med ett gäng utisar till Tokyo på ett förlängt veckoslut (16-19.10). Ser verkligen fram emot det! Vi ska försöka hinna åka ner till Kyoto också bara tiden räcker till. En annan sak jag ser fram emot är mammas och pappas visit om en månad. Ska bli kul att visa dom runt här på campus och i Kaohsiung så att dom får bekanta sig med mitt liv här borta. Vi ska också åka upp till Taipei en sväng.
För övrigt har jag nu fixat skolan så att jag kan slutföra alla kurser före jul, vilket är skönt. Som det nu ser ut kommer jag dock att fira jul i Kaohsiung, varefter jag flyger till KL och inleder nästa äventyr tillsammans med Harry. Ännu är det aningen oklart vem alla som hänger med down under, men hur som helst kommer det att bli riktigt jäkla lajbans!
Igår skakades Taipei tydligen av en jordbävning (6,3 på Richterskalan). Epicentrum var väl ute till havs men några bekanta som jag träffade i Taipei berättade att de nog vaknade av svängningarna. Två taifuner närmar sig också Taiwan söderifrån för tillfället, varav den ena antagligen kommer att träffa södra delarna av landet, d.v.s. också Kaohsiung. Kan hända att nästa vecka blir aningen regnig och stormig! Mycket på gång med andra ord :)
Avslutningsvis en bild på världens minsta katt och några bilder från min sightseeing-runda i Kaohsiung:
Basil vs. miniatyrkatten
Love River
Kaohsiung by night
Fiskebåt i hamnen nära campus
Subscribe to:
Posts (Atom)
