Saturday, 19 December 2009
Så var det så småningom slut på det roliga
Den sista månaden av utbytesperioden har varit den bästa och mest intensiva hittills. Eftersom man insett att slutet faktiskt närmar sig med stormsteg (det är inte en drömvärld vi lever i trots allt) har man ändrat sin inställning gentemot allt och alla. I början var allt nytt och spännande, man gick liksom på övervarv hela tiden. Nya mänskor, nytt språk, ny känsla av att plötsligt vara utanför sin comfort zone. Hur mycket man än hade försökt preppa sig själv inför det hela visste jag nog int alls vad som väntade mig här borta.
Efter en tid avtog dock denna känsla och man började anpassa sig till vardagen; man behövde inte längre vara med på precis alla fester och små get-togethers som ordnades. Man började så småningom känna till staden; var de bästa restaurangerna och barerna fanns, vilken nattmarknad det lönade sig att gå till etc. Man blev en aning passiv, bekväm. Slutet verkade ännu så avlägset. Man sku nog hinna se allt ännu, no problem.
Sen kom angsten, paniken, vemodet. Man började inse att tiden höll på att ta slut, att allt man gjorde möjligen var för sista gången. I samband med det började man aktivera sig igen, tog inget förgivet längre. Det är detta som skett under december månad. Har försökt tillbringa så lite tid som möjligt på rummet fastklistrad vi datorskärmen och istället gjort något kreativt. Har ätit på nya restauranger, besökt nya barer, gått på bio istället för att kolla filmer på datorn, varit mer social och umgåtts med en bredare grupp människor än tidigare (inte bara de man umgås mest med) m.m.; varit mera öppen för alternativa förslag helt enkelt.
Som jag nämnde i mitt senaste inlägg ville jag uppleva så mycket av Taiwan som möjligt innan avfärden. Nu känns det verkligen som jag gjort det. Taroko National Park i nordöstra delen av landet var det mest häpnadsväckande jag upplevt i Taiwan. Flera av er har sett bilderna på facebook, men helheten är ju omöjlig att föreviga på bild. Ni får nu bara lita på mina ord när jag säger att det var något av det mest imponerande jag sett i mitt liv. Smala, djupa floddalar med vertikala, frodiga, bergsväggar som reste sig upp till 200 meter rakt upp i skyn. Det klaraste vattnet jag sett i mitt liv med en vass, nästan radioaktivt blå färg (beror på en specifik molekyl i vattnet som absorberar solljuset). Slingrande vägar, frisk luft, fint väder och gott sällskap. Pööfekt. Verkligen glad att jag hann åka dit. Vi skulle ju också se Sun Moon Lake, en av Taiwans främsta sevärdheter, men p.g.a. trubbel med bilhyrning var vi tvugna att ta tåg rakt till Taroko och hann därför inte åka där via.
Nästa stora evenemang innan jag åker är förstås julafton. Det är faktiskt en ganska stor grupp utisar som firar julen i Kaohsiung, säkert närmare 30 st. Som vanligt är det flickorna som tagit initiativet med planeringen av julmiddag el. dyl. så någon exakt information gällande kvällens program har jag inte i skrivande stund. Är dock övertygad om att det blir minnesvärt. En stor grupp åker sedan till Boracay över nyåret, men som ni alla vet fortsätter jag vidare till Australien. Har nu fixat biljetter till ett nyårsparty i Sydney så därmed är årets (möjligen) största kväll fixad. Skönt.
Nu gäller det endast att ta vara på den sista veckan i Taiwan och njuta för fulla muggar. GOD JUL till er alla. Hoppas, HOPPAS vädret där hemma håller i så att ni för en gångs skull sku få njuta av en ordentlig traditionell julafton.
P.S. En extra hälsning till familjen:
1. Hoppas mamma för en gångs skull sku vara nöjd med granen pappa släpat hem. Vid första ögonkastet liksom.
2. Hoppas pappa kan knipa käft när julfriden utlyses. Yeah right.
3. Hoppas pelle får mandeln.
4. Hoppas pappa kan hålla sig i styr när paketöppningshärvan inleds (d.v.s. låta alla öppna paketen i slumpmässig ordning, inte i den ordning HAN sku villa).
5. Hoppas ni klarar er utan mig.
Sunday, 29 November 2009
Stränder, vackra damer och juletider
Infinity Pool på hotellområdet
Ett trevligt sammanträffande vad gäller timingen av resan var att den årliga Miss Earth-tävlingen (aldrig hört om den tidigare - www.missearth.info) arrangerades på Boracay samtidigt vi var där. Ett ännu mer trevligt sammanträffande var att samtliga 80 deltagare bodde på vårt hotell. Omedvetna om detta faktum traskade vi in i klubbhuset en varm och vacker torsdag eftermiddag för att checka in och märkte att hotellgästerna var ovanligt vackra. Så kan det också gå ibland. Själva tävlingen hölls på söndag, men på fredag ordnades det ett middags/-mingelevenemang på hotellet till vilket Fredo och jag självklart anmälde oss omedelbart. Vi satt tillsammans med Miss South Africas föräldrar och deras bekanta, som vi råkat träffa i hotellbaren tidigare på dagen. De var supertrevliga och jag blev t.o.m. erbjuden biljetter till fotbolls VM, som arrangeras i Sydafrika inkommande sommar. Får se om det blir nånting av det :) Efter middagen hade vi chans att bekanta oss med de "viktigaste gästerna", någonting som vi var tvugna att ta en hel del bildbevis på för att killarna här i Taiwan och hemma i Finland skulle tro på oss.
Miss Earth 2009 delegates
Om ni inte vet var Boracay ligger kan ni kolla kartan nedan:

Resten av veckan tog vi det som sagt väldigt lugnt. Råkade träffa två olika gäng svenskar från vår skola i Kaohsiung, vilket var en rolig överraskning. Hela resan avslutades med en natt i Manila, en stad som jag verkligen inte rekommenderar som resmål. Även om vi inte såg värst mycket av staden (bara området mellan flygfältet och vårt hotell) var jag inte över huvud taget imponerad av det jag såg. Jag visste att det är en av världens "farligaste" städer och valde därför helt medvetet att tillbringa kvällen på hotellet och inte ute i det vilda nattlivet. Ett ganska bra exempel på stadens tvivelaktiga rykte var en skylt vi såg vid ingången till en restaurang i närheten av hotellet: "Please deposit your firearms before entering". Våld.
Nu är det alltså exakt en månad kvar av utbytet. Den 27 december flyger jag iväg till Sydney via KL och därmed avslutas ett till kapitel av mitt liv. Det är konstigt att föreställa sig att man bara har tre veckor skola kvar (och bara två veckor kinesiska, känns ju som man int lärt sig NÅNTING ännu). Har nu som projekt att se så mycket av Taiwan som möjligt innan jag sticker. Besteg t.ex. igår Monkey Mountain, berget som ligger precis bakom vår dorm, med ett gäng utisar och besökte därefter ett zoo på vägen ner. Efter det satt vi oss på våra skotrar och susade iväg till ett spa på andra sidan staden. Nästa veckoslut ska vi hyra bil och åka på roadtrip. Sun Moon Lake och Taroko National Park står på menyn, två av landets främsta naturskatter. Ser verkligen fram emot äventyret. Fredos australienska kompis Tom är på besök för tillfället. Han kommer att stanna i tre veckor, d.v.s. hela den tiden Fredo är kvar i Kaohsiung. Fredo åker nämligen till Shanghai 21.12 för att fira julen med sina föräldrar som bor där.

Bergsbestigare

Bergets infödingar
På tal om jul är det ju första advent idag. Måste nog medge att det varma klimatet här borta inte precis bidrar till någon speciell julstämning. Även om det hänger juldekorationer runtom på stan och julmusik spelas här och där känns det nog som att årets största högtid är en väldigt avlägsen grej just nu. Kanske det är bra att det är så med tanke på min hemlängtan. Julafton i ett "normalt" vinterklimat sku innebära att man börjar sakna hem till det egna trygga julbordet. Får nu bara försöka bygga upp julstämningen bland stränder, värme och apor (kanske genom att besöka IKEA någon dag ;)) men lätt kommer det inte att vara.
Jag önskar ändå alla där hemma en fridfull och glad inledning på julfirandet och håller tummarna för att ni får uppleva en numera sällsynt vit (inte gällande alkoholen alltså) jul.
Till sist vill jag gratta mamma på hennes 60 års dag 1.12!! Synd att jag inte kan fira den tillsammans med dig.
P&K
Sunday, 15 November 2009
Besök!
Dagarna blir allt kortare, mängden skolarbete ökar och temperaturen sjunker. Det betyder alltså att vi närmar oss slutet av utbytestiden. Nå, de facto kvarstår ju ännu ca en tredjedel och vad gäller temperaturen är det ännu stadigt över 25 grader dagstid, så int kan man väl klaga. Har dock varit tvungen att börja använda tröja/vindjacka nästan dagligen, vilket inte varit möjligt hittills p.g.a. hettan.
Sedan jag senast hörde av mig har det hänt en hel del. Hade mina mid-term exams (sammanlagt fyra prov) som gick relativt bra. Har inte ännu fått resultaten från två av dessa men överlag kändes det väl helt ok. Speciellt nöjd var jag över framgångarna i kinesiskan. Lyckades få hela 92,5p av 100 i mellantenten, vilket väl antyder att jag lärt mig någonting här iaf. Borde dock vara mer aktiv och använda mig av det jag lärt mig också i vardagliga situationer på stan, har nämligen en tendens att byta till engelska allt för snabbt när jag känner mig osäker. Skall försöka vara mer självsäker och modig i fortsättningen. Det är ju en ypperlig chans att skapa en stark bas för språket när man lever i en så optimal omgivning. Jag kommer inte att ha samma förutsättningar hemma om jag väljer att fortsätta studera vid Uni.
Mami o papi var på besök förra veckan! De flög först till HK och stannade där ett par dagar innan de flög till Kaohsiung på fredagen 6.11. Fullspäckat program under det förlängda veckoslutet kan jag säga. Hela vistelsen fick en ganska dramatisk början eftersom vi kommit överens om att jag sku möta ma&pa på Kaohsiungs flygfält kl. 10:20. Nåhh, 11:30 vaknade jag och insåg att min alarmklocka inte hade fungerat/lyckats väcka mig. Eftersom jag inte har täckning i mitt rum hade inte heller mammas samtal gått igenom, så efter en timmes orolig väntan på flygfältet bestämde de sig för att ta sig till hotellet på egen hand. Som tur vaknade jag ändå själv och fick tag på pappa precis innan killen i hotellets reception hann ringa till Patty Tsai (vår kontaktperson vid universitetet). Bra start på det hela :)
På fredagen visade jag ma&pa runt i Kaohsiung; Campuset, dormen och mitt rum, Cijin Island och nattmarknaden. På lördag åkte vi en sväng upp till Taipei där vi såg Taipei 101. Istället för att försöka se så mycket som möjligt av staden på en allt för kort tid åt vi istället en lång måltid på en italiensk restaurang i Taipei 101 och tog sedan en sväng via Dr. Sun Yat-sen. Memorial. Vid det här laget var klockan redan 18 och mörkret gjorde det svårt att uppskatta alla fina detaljer på sevärdheterna. Därför bestämde vi oss för att styra kosan hemåt.
Ma&Pa uppe på 89. våningen i Taipei 101. Pappa gick inte värst nära fönstren kan jag berätta :)
På söndagen åkte vi upp till Tainan; Taiwans fjärde stad, känd för sina otaliga tempel och matutbud, speciellt skaldjursdelikatesser. Jag hade inte själv varit där ännu så det var en ny upplevelse för oss alla. Eftersom vi igen hade begränsat med tid var vi effektiva och gick inte in i alla tempel vi såg. Vi åkte istället runt med en vanlig kollektivbuss som samtidigt fungerade som sightseeing-buss (lite som 3T i Helsingfors) och såg sevärdheterna på avstånd. På vägen tillbaka steg vi av vid ett av de större templen vi hade sett på vägen. Mamma fick också bekanta sig med en blommarknad och slutligen fick vi smaka på den berömda maten jag hade hört talas så mycket om. Eftersom papá inte äter fisk åt vi lokal BBQ på en uteservering. Mycket gott det också.
Följande morgon var det redan dags för avfärd, så efter en lång brunch på ett italienskt café nära hotellet åkte föräldrarna iväg till flygfältet och jag återvände till campus för att förbereda ett skolprojekt. Mycket lyckad veckoslut, även om vi kunde sett mycket mer av landet om vi hade haft mera tid. För mig var det dock viktigast att visa var och hur jag bor/går i skola, så att de sku få en uppfattning av hur jag har det här borta. Underligt nog var det inte alls underligt att de plötsligt var här med mig. Vi har ändå varit i kontakt per Skype relativt mycke och så. Det var säkert en större chock speciellt för Johanna när hon var på utbyte 1995. De teknologiska förutsättningarna var inte helt på samma nivå då. Jag kommer iaf ihåg att hon huvudsakligen uppehöll kontakten med hemmafronten i form av brevväxling. Ganska annorlunda tider nu för tiden. På ett sätt sku jag också villa uppleva mitt utbyte på samma "isolerade" sätt. Facebook och skype har gjort det nästan för lätt för en att hålla koll på vad som händer hemma. Sku vill känna mig mer isolerad. Sku förstås kunna bojkotta dessa informationskanaler, men vad kan man göra när man är så beroende :) Eget fel.
Mamma hade sin vana trogen tänkt på allt finskt som jag möjligen behöver/saknar i Kaohsiung. Hon hämtade tre plastpåsar fyllda med allt mellan himmel och jord: glöggingredienser, ingredienser för bakande av safransbullor, fazers blå, laku, snus, jallu, surskorpor etc. Perfekt! Har redan ätit upp nästan all choklad och förintat 1L jallu (har dock inte druckit allt själv utan bjudit till andra för att sprida jallu-budskapet bland de stackare som inte ännu smakat på äkta finsk brännvin).
Dagen innan ma&pa flög till Taiwan upplevde jag mitt livs första jordbävning här i Kaohsiung, denna gång så att jag faktiskt märkte vad som hände. Epicentret var ca 150 km norr om Kaohsiung och mätte 6,0 på Richterskalan. Själva skalvet varade bara i ca 4-5 sekunder och var inte speciellt märkvärdigt, men ändå ganska underligt. Först trodde jag att Fredo hade smygit bakom mig och börjat skaka på min datorstol, men när jag tittade runt mig märkte jag att han satt snällt i sin stol.
Jag har som sagt fyra veckor skola kvar. Sista tenten är 14.12 och efter det är det schluss. Jag flyger till KL 27.12, så under dessa två veckor har jag tid att ägna mig till bl.a. resande. Fredo åker iväg 21.12. Jag har inte ännu sett tillräckligt av Taiwan så jag kommer högst antagligen att resa runt i Taiwan innan ja åker iväg. Nästa projekt är dock Filippinerna. Fredo och jag åker till Boracay inkommande torsdag. Vi flyger från Kaohsiung till Manila och sedan med inrikesflyg till Boracay (hmm..borde vara säkert?) och stannar där en vecka. På vägen tillbaka är vi tvugna att övernatta i Manila (hmm..borde vara säkert det också?) Det innebär ju att jag bara har tre veckor effektiv skolgång kvar ;)
Som det nu ser ut firar jag julen i Kaohsiung tillsammans med andra utisar. Många lär stanna här så vi kan förhoppningsvis ordna en större julmiddag eller motsvarande. Så länge man inte behöver fira julen ensam är allt okej. Ska bli en rolig och annorlunda julafton i år igen. Förra året firade ju Bubbe, Keijo och jag julaftonen i Mendoza, Argentina.
Hoppas ni inte fryser där hemma, mamma och pappa verkade iaf måttligt roade av temperaturskillnaden när de återvände till Helsingfors. Tyvärr missade jag årets höjdpunkt, Jubelbalen, detta år. Var garanterat en höjdare.
Sunday, 25 October 2009
Inbrottstjuv
Konichiwa!
Nåja, tyfunen som skulle drabba södra delarna av Taiwan kom sist och slutligen aldrig. Det var fjärde gången väderexperterna hade fel. Problemet är att det är så gott som omöjligt att förutspå taifunernas exakta rutt. Speciellt efter att Morakot demolerade stora delar av Taiwan i somras tycks myndigheterna inte ta några chanser, utan ser till att alla behöriga är förberedda om det sku smälla. Hittills har det då alltså inte gjort det under tiden jag varit här. Taifunsäsongen tar för övrigt slut i slutet av oktober, så det kommer antagligen att förbli ett avlägset naturfenomen för mig. Innerst inne sku jag kanske villa uppleva en taifun, ens en liten, hur sjukt det än låter. Sånt kan man ju ändå inte gå runt och hoppas på. Farliga grejer. Ett annat naturfenomen som jag sku villa uppleva är en jordbävning (helst en liten sådan) och det FICK jag faktiskt förra torsdagen; 4,6 på Richterskalan, ca 100 km norr om Kaohsiung. Problemet var bara att jag inte kände av den :( hörde bara av andra som hade reagerat. Fan också.
Här är förresten en intressant nätsida angående tyfuner och (speciellt) jordbävningar i Taiwan. Tydligen förekommer det jordbävningar här så gott som varje dag:
www.cwb.gov.tw/eng/index.htm
Veckoslutet 16-19.10 var ett av de bästa hittills under min utbytesperiod. Då åkte nämligen Fredo, Coco (FRA), Basil (FRA), Thomas (FRA), Thomas (NL) och jag till Tokyo. Dessutom var tre fransyskor från vårt universitet redan färdigt där. Sku kunna skriva en hel novell om våra äventyr och upplevelser under resan, men kort och gott kan jag säga att Japan är ett überfascinerande land. Hen hao! Vi åkte iväg tidigt på fredag morgon och återvände till Kaohsiung sent på måndag kväll, så vi hann med andra ord tillbringa ca fyra dygn i sushins förlåvade land. Även om vi sku ha haft fem eller sex dagar på oss sku vi antagligen inte sett och upplevt mer än vad vi gjorde nu, såpas effektiva var vi! Vi skippade onödigt sovande och turistade oss istället. Natten innan vi åkte sov jag 3h och därpå följande natt, första natten i Tokyo, sammanlagt 4h. Den tredje kvällen festades det på nattklubb och eftersom vi sku iväg till Nikko (2h norr om Tokyo) väldigt tidigt följande morgon, så bestämde vi oss för att inte sova alls. Klyftigt. Den fjärde natten sov jag hela 7h och steg upp kl. 4:30 för att hinna uppleva morgonrusningen på fiskmarknaden. Därmed kände man sig som en amöba när vi slutligen landade på Kaohsiungs flygfällt måndag kväll, men det hektiska programmet var definitivt värt mödan.
Jag upplevde Japan som ett rent, spännande, organiserat och glatt land. Om jag sku måsta jämföra Kaohsiung/Taipei med Tokyo (om det nu ens är möjligt, eftersom Tokyo är en betydligt större stad än Taiwans motsvarigheter och jag tillbringat bara två månader här) är den största skillnaden enligt mig mänskorna. I Taiwan känns det som om alla generellt sätt undviker att sticka ut/synas p.g.a. att de är så otroligt blyga och artiga. De gör inget väsen om sig och trivs med att vara en del av massan (STARKT GENERALISERAT, bara en känsla jag fått). I Tokyo är det raka motsatsen. När man går runt på stan ser man alla förbipasserande som skilda individer, trots att mänskomängden är i en helt annan klass än i Taiwan. Alla har sin egen stil och någon bestämd modetrend är omöjlig att urskilja, förutom bland de otaliga affärsmännen som rusar runt som zombie:n i mänskovimlet. Det verkade som alla vill framhäva sig själva och göra sig sedda, något som jag inte tycker händer i Taiwan. Därför upplevde jag Tokyo som betydligt lättare att relatera sig till än Taiwan. Nu måst jag ju nog ändå konstatera att taiwanesernas blyghet till stor del beror på den s.k. språkmuren. Jag märker t.ex. att Fredo, som talar språket, bemöts på ett helt annat, mer öppet sätt.
Förutom mänskoaspekten är ju Tokyo så klart mycket mer teknologiskt utvecklat, liksom mer västerländskt i det avseendet. Dessutom var det ju mer "normalt" höstväder när vi var där, så det var riktigt skönt med kallare väder for a change. När jag tycker att 21 grader är skönt och kallt blir ni där hemma säkert förbannade på mig, men att kunna gå runt med tröja på stan är faktiskt en skön och ovanlig känsla när man vant sig med Kaohsiungs varma och fuktiga klimat. Medeltemperaturen här under dagarna är ännu också lite över 30 grader, men som tur har luftfuktigheten sjunkit en aning så det känns mera mänskligt.
Kort och gott, till Japan skall jag definitivt tillbaka!
Så småningom börjar det dra ihop sig till "mid-term exams"-tider här i Kaohsiung. För mig kommer det inte egentligen att innebära något extra, eftersom jag bara har en tent nästa vecka. I de andra kurserna har vi antingen mindre deltenter varje månad eller inga tenter alls, bara ett längre skriftligt arbete i slutet av kursen, så jag kommer lättare undan än vissa andra olyckliga stackare.
Trots att Japan-resan knappt tagit slut planerar jag redan följande äventyr. Detta veckoslut tillbringade jag på Liúqiú Island, 50 km söder om Kaohsiung. En riktigt kiva ö 30min utanför kusten, full med sandstränder, grottor och våldsamt god seafood. Filippinerna vill jag absolut se, men eftersom landet drabbats hårt av taifuner och översvämningar lönar det sig inte att åka dit förrän i december tidigast. Så fort taifunsäsongen tar slut kan landet återhämta sig, men det lär nog ta sin lilla stund. Man sku i och för sig få löjligt billiga flygbiljetter nu (ca 45€ tur-retur), men frågan är om det är värt det. En till större resa sku jag också villa göra före jag lämnar Taiwan, men vart? Måst underhandla med andra intresserade utisar och koka ihop nånting stort. Grymt I-landsproblem, har nästan lite dåligt samvete :).
För övrigt sku jag vill önska alla där hemma en super start på lillajulssäsongen. Hoppas ni inte tappar bort er i höstmörkret, sköljs bort i höstregnet eller blåser bort i höststormen. Här blir det (möjligtvis) så smååååningom kallare. Kanske man t.o.m. snart måste börja använda tröja lite oftare. Känns nog ännu som en mycket avlägsen tanke..
Som vanligt avslutar jag med lite bilder (kom ihåg att ni kan klicka på dom för att få dem större).
Morshning korschning!
Lokal marknad i Asakusa-distriktet
Shibuya Crossing
Mini-Geisha
Lake Chuzenji, Nikko
De glada resenärerna.
Fr. v: Thomas (NL), Thomas (FRA), jag, Fredo, Coco (FRA)
Liúqiú Island
Strand intill huvudhamnen på Liúqiú Island
Sunday, 4 October 2009
Zheige kele duo shao qian?
Nu har vardagen börjat rulla på på allvar här borta. Sedan det senaste inlägget har jag bl.a. bekantat mig med Kaohsiung, besökt Kenting i sydligaste Taiwan, ätit köttbullar på IKEA, sett världens kanske minsta katt (se bilden nedan) inlett mina studier i kinesiska och tvingats byta en kurs p.g.a. att professorn erbjöds jobb som suppleant för försvarsministern i Taiwan. Skulle säkert ha varit en ganska intressant kurs (säkerhetsförhållandet mellan Taiwan, Kina och USA) med tanke på att föreläsaren tydligen vet en hel del om ämnet han undervisar i.
Kinesiska ja. Hittills har jag haft sex stycken föreläsningar i ämnet, sammanlagt 12h pluggande och jag kan lätt konstatera att det inte är ett speciellt enkelt språk precis. Personligen tycker jag att det är bra att kursen är så intensiv för annors sku vi int hinna lära oss så mycket. Jag har alltså sammanlagt 18h skola per vecka och en tredjedel av tiden studerar jag kinesiska. I början har vi lärt oss att räkna och klara av lätta köpsituationer på t.ex. nattmarknaden eller i butiken. Vi hade t.o.m. vårt första mellanförhör på torsdag som bestod av såväl hörförståelse som muntlig dialog. Det gick faktiskt mycket bra tycker jag, får dock se vad vitsordet blev. Tyndpunkten i undervisningen ligger på att lära oss tala, men vi har också lärt oss skriva en del tecken. Någon logik i teckensystemet är ännu i detta skede svår att utskilja, men så småningom lär man känna igen vissa återkommande mönster. Förutom att kunna skriva (eller rita som jag kallar det; Fredo tycker det låter helt otroligt dumt - int ritar man ju heller alfabetet) så finns det ett speciellt system för hur tecknen ska skrivas, i.e. i vilken ordning de olika sträcken ska "ritas". Med tanke på att jag enbart studerat kinesiska i två veckor tycker jag ändå att jag lärt mig otroligt mycket hittills. Hoppas denna trend håller i också i fortsättningen. Sku vara toppen att lägga en stark bas för kinesiskan här och sedan förhoppningsvis fortsätta studierna hemma på uni. Får se hur det blir.
Om två veckor åker jag med ett gäng utisar till Tokyo på ett förlängt veckoslut (16-19.10). Ser verkligen fram emot det! Vi ska försöka hinna åka ner till Kyoto också bara tiden räcker till. En annan sak jag ser fram emot är mammas och pappas visit om en månad. Ska bli kul att visa dom runt här på campus och i Kaohsiung så att dom får bekanta sig med mitt liv här borta. Vi ska också åka upp till Taipei en sväng.
För övrigt har jag nu fixat skolan så att jag kan slutföra alla kurser före jul, vilket är skönt. Som det nu ser ut kommer jag dock att fira jul i Kaohsiung, varefter jag flyger till KL och inleder nästa äventyr tillsammans med Harry. Ännu är det aningen oklart vem alla som hänger med down under, men hur som helst kommer det att bli riktigt jäkla lajbans!
Igår skakades Taipei tydligen av en jordbävning (6,3 på Richterskalan). Epicentrum var väl ute till havs men några bekanta som jag träffade i Taipei berättade att de nog vaknade av svängningarna. Två taifuner närmar sig också Taiwan söderifrån för tillfället, varav den ena antagligen kommer att träffa södra delarna av landet, d.v.s. också Kaohsiung. Kan hända att nästa vecka blir aningen regnig och stormig! Mycket på gång med andra ord :)
Avslutningsvis en bild på världens minsta katt och några bilder från min sightseeing-runda i Kaohsiung:
Basil vs. miniatyrkatten
Love River
Kaohsiung by night
Fiskebåt i hamnen nära campus
Thursday, 17 September 2009
Första skolveckan o sånt
Så var det plötsligt veckoslut, inte för att det precis känns annorlunda i jämförelse med andra dagar här i hettan och fukten. De facto känns det ännu som om man sku vara på semester, men första skolveckan var inte speciellt tung. Den första skolrelaterade tillställningen ägde rum fredagen 11.9 då uni ordnade en s.k. "Orientation Day" för de nya utisarna. Kort och gått innebar det långa och tråkiga tal och infoföreläsningar, onödiga frågor av dumma och yra utisar och en sjuhelvetes god lunch på uni (bl.a. sushi och lokala delikatesser).
Den egentliga skolstarten var på måndag. Under den första veckan hölls bara korta introduktionsföreläsningar i varje kurs. Det slutgiltiga kursvalet görs på tisdag 22.9 och tills dess har vi friheten att gå på vilka föreläsningar som helst för att bekanta oss med potentiellt intressanta kurser. Universitetet erbjuder utbytesstuderanden sammanlagt 88 engelskspråkiga kurser i olika ämnen, av vilka vissa låter helt mysko och supersvåra. I princip sku jag kunna ta kurser som t.ex. "Cell Molecular Biology" eller "The Fundamentals of Thermotropic Liquid Crystals", men jag antar att jag inte sku få så mycket till godo på Hanken (helt som jag ens sku förstå 11 ord av vad professorn föreläser om). För de som studerar ekonomi, d.v.s. majoriteten av de ca 140 utbytesstuderanden här på NSYSU, finns det ca 20 kurser att välja emellan. Kravet för utbytesterminen är att jag ska skrapa ihop 30sp, med andra ord avlägga fem kurser. De kurser jag valt att ta är:
1. Capital Markets and Financial Institutions
2. Institutional Economics
3. Manegerial Economics
4. U.S., P.R.C, Taiwan and Taiwan Strait Security
5. Kinesiska (nybörjarkurs, såklart)
Alla kurser förutom kinesiskan har föreläsningar en gång per vecka, tre timmar per gång. Kinesiska däremot måste vi, eller får vi rättare sagt, läsa tre gånger per vecka, två timmar per gång. Klyftig som jag är valde jag mina kurser så att jag har fredagar helt lediga och bara en föreläsning på måndagar kl. 18:20=förlängda veckoslut varenda jäkla vecka. Perfekt med tanke på mina ambitioner att resa runt i Taiwan och Asien så mycket som möjligt under mitt utbyte.
För övrigt börjar jag sakta men säkert anpassa mig till den nya omgivningen. Fredo är forsättningsvis guldvärd speciellt vad gäller språket. Vi har köpt diverse saker till vårt rum för att göra det mer behagligt (högtalare till datorn, en madrass till för att kompensera den jag först köpte som visade sig vara lika tunn som toapapper, handdukar, toapapper - inte för att sova på alltså, etc.). Dessutom har vi skurat golvet och torkat damm; något som var ett måste eftersom rummet var jäkligt smutsigt när vi flyttade in. Ja och så festerna såklart! Här i Kaohsiung blir man mycket lätt alkoholiserad om man inte drar i handbromsen då och då. Nu sitter någon säkert där i stolen ivrig att argumentera för att jag redan innan jag åkte ivåg sku ha varit en alkoholist, men ser ni här borta kan det nog bli mycket värre än vad man är van med i Finland. De två största nattklubbarna i Kaohsiung, Lamp och Dreams, är s.k. "All-you-can-drink"-ställen där man betalar inträde (10-12€ för killar, 4€ för tjejer) och får dricka så mycket som man bara tål. Under de 10 dagarna jag varit här har jag redan besökt Lamp två gånger och Dreams en gång. Då har jag alltså inte varit med varje gång någon grupp utbytesstuderanden drar dit. Farligt!
På lördag eller söndag tänkte en del av oss åka ner till Kenting till Taiwans sydspets och solbada två dagar. Dessutom har Fredo och jag planerat att åka till Tokyo i mitten av oktober tillsammans med vårt närmaste "gäng" (Richard och Tiffy från Mannheim, Sarah från Lyon, samt Basil och Coco från Toulouse). Ska bli riktigt jäkla roligt.
Ha det bra och skaffa skype (mitt användarnamn:bobbeks)!!! Till slut lite foton från Kaohsiung:
Fredo och min buddy Jacky väntar på taxi utanför Carrefour
Utsikt när man går ner till skolan/7-eleven från vår dorm
Administationsbyggnaden
Kantinen i nedre vångingen av dormen
Orientation day
Det allmänna utrymmet på vår våning i dormen
Apan och havet
College of Management - där alla mina kurser förutom kinesiskan hålls
Vy över campus(de röda byggnaderna från mitten högerut)
Kaohsiung
Saturday, 12 September 2009
Vardag i Taiwan
- 7-Eleven
- Kackerlackor
- God mat i dormens kantin
- Mycket klivande upp och ner för trappor på campus
- A/C=beroendeframkallande
- Nestea Lemon
- Sheh Sheh
- Apor
- Fuktig luft
- God färdigpackad sushi på 7-eleven
- Hård låda som säng (sover på dubbelmadrass för tillfället)
- Hyra skoter eller cykel - eller ingendera?
- "Hur säger man två plastpåsar, tack på kinesiska?
- Svettigt vad än man gör
- Miljoner myror i rummet
- Uploada bilder till FB
- Yra utbytesstuderanden
- "In Finland we have this thing called Jaloviina"
- Kameraposering
- Taxiresor
- Dumplings
- Fransmän
- Spara kvitton för lotteri
- Nattmarknader
- Dricka vatten i mängder
- "We actually speak swedish with each other".
- Hur mycket borde man lyfta från ATM den här gången?
- Äckligt smakande frukt-/tedryck i kantinen
- Träff me Buddyn som inte ännu heller talar mer än 7,89 ord på engelska
- Carrefour (uttalas "Shaaleefuu" när man ger kördirektiv åt taxichauffören
- Taiwan Beer
- "I'm so sorry, what was your name again?"
- Skaffa prepaid sim - fungerar inte i min telefon
- Skaffa ny telefon för att få prepaid att fungera
- Skriva blogg!
Tuesday, 8 September 2009
Carrefour och apvarning
Tog idag snabbtåget från Taipei och var här på ca 1,5h (ca 350km). Var igen aningen knaprig efter en sen barkväll, denna gång i Taipei. Var ute med ett gäng från hostellet och hann sova typ 3h innan vi var tvungna att checka ut och ta oss till tågstationen. Vistelsen i Taipei var jättelyckad - perfekt hostell, bra väder och kiva stad. Vi orkade inte turista oss lika mycket som i HK, men såg ändå Taipei 101 och Dr. Sun Yat-sen Memorial. Ja och så nattlivet förstås, två gånger med hostellgäster och -personal. Det finns en bar-/nattklubbskedja i Taipei vid namn Roxy som har fyra olika ställen med olika tema (rock, reggae, och två vanliga nattklubbar) i olika delar av staden. Vi var i alla förutom reggaebaren och tyckte att kedjan var ett lyckat koncept. Mycket mer västerländskt än vad jag hade förväntat mig, både med tanke på musiken och dryckeskulturen.
I Kaohsiung möttes vi av min buddy, Jackie, som var emot oss på MRT-stationen (metro) vid universitetet. Han studerar typ datateknik eller motsvarande och kan sisådär 7,89 ord på engelska. Som tur var fredo med mig och fungerade som tolk när Jackie körde fast (var fjärde sekund). Fredos buddy är för tillfället i HK så vi fick dela på min. Thank god säger jag! Efter att Jackie hjälpt oss fixa nycklarna till vårt rum gav han en kort rundvandring på campuset, men vid det här laget var det redan så mörkt så det var svårt att skapa en helhetsbild av hur det ser ut. Sedan tog vi taxi till Carrefour och köpte madrass, täcke, kudde och sängkläder eftersom universitetet inte erbjuder sådant till oss. Min säng är i princip bara en låda och madrassen jag köpte är inte värst tjock, så det ska bli intressant att vänja sig vid det. Ska ladda upp bilder på campuset och dormen senare.
Jag bor alltså tillsammans med Fredo i International Villa med de övriga utbyteseleverna. Vi blev t.o.m. placerade i samma rum. Najs. Flickorna och pojkarna bor på skilda våningar så att läget hålls under kontroll. Rummen är ganska asketiska och man måste jobba lite med att få dem hemtrevliga, men vi har A/C och internet så det viktigaste är i sin ordning. I samma våning finns typ fyra likadana rum och så allmänna utrymmen (kök, WC och vardagsrum). Köket består av en sink och ett kylskåp, ingen spis eller ugn. Yrt. Får se hur mycket mat vi kommer att kunna tillreda själva. De enda utbytesstuderanden vi har träffat hittills är en tysk brud och kille från Mannheim och en kille från Tjeckien (som tydligen har studerat på kauppis i fyra månader). Killarna bor på samma våning som vi och verkar vara symppis. Vi fick order om att hålla fönstren stängda och låsta så att inte aporna klättrar in i dormen. Annors kan det bli kalabalik i kubik.
Nu är kläderna och sakerna uppackade och lådan bäddad. Imorgon ska vi fixa ett kursschema så att vi kan börja planera våra kurser. Sedan ska vi ta en närmare titt på Kaohsiung och på kvällen ordnas det någt som heter "Bananas and Beer Pre-Semester Party"; antagligen menat främst för utbytesstuderanden. Blir säkert kul.
Friday, 4 September 2009
Semester, vai mikä se oli?
Fredo har varit i HK förut, men för ca sju år sen, så han kommer inte ihåg så mycket av den vistelsen. Därför har vi troget besökt de “obligatoriska” sevärdheterna (The Peak, Buddhan och Pink Dolphin Watch på Lantau Island m.m.), men för det mesta har vi bara gått runt och bekantat oss med kvarteren på HK Island och i Kowloon ganska på måfå. All in all en überlyckad start på vårt äventyr!
The Peak nedifrån sett
Buddhan på Lantau Island
Resans hittills bästa upplevelse var definitivt dagsutflykten till Macau. Voi herrejesus ändå sådan plats! Hade hört rykten om att det är asiens Las Vegas, men att det sku vara ett såpas överdrivet stort gamblingparadis hade jag aldrig tänkt mig. Vi hann inte ens besöka värst många casinon under dagens lopp, men de vi hann se var astronomiskt gigantiska. Blackjack- och andra spelbord fyllde de guldprydda salarna så långt ögat kunde nå och vid så gott som alla bord satt spelgalna asiater (och en del västerlänningar) fullt upptagna med att slösa bort sina pengar. Fredo hade redan tidigare bestämt sig för att satsa en på förhand bestämd summa (läs: stipendiepengarna. Nå inte nu ändå…) på Texas Hold’em, meni miten meni. Han valde att spela på Wynn Hotel & Casino och under tiden han var upptagen med att spela bort sina tillgångar prövade jag på olika ”slot machines” och höll mig borta från de mer riskabla hasardspelen. När Fredo till sist gav upp (med största delen av den inledande potten i behåll) bytte vi spel och fördrev några timmar vid Blackjack-borden. Jag hade inte först tänkt göra det men konstaterade snabbt att jag inte kunde lämna Macau utan att ha spelat gammalt hederligt livespel à la Las Vegas (i detta fall Macau). Det sku helt enkelt inte ha varit acceptabelt.
Wynn Hotel & Casino där en del av våra stipendiepengar "tappades bort"
Jag med det vansinnigt stora hotellet och casino Venitian i bakgrunden
Vi hade ursprungligen reserverat fem nätter på hotellet i HK, men bestämde oss för att förlänga vår vistelse med ytterligare två nätter för att kunna uppleva ett veckoslut i HK. Eftersom vi hade gjort vår reservation via hotels.com var praxisen på hotellet den att vi inte sku förlänga vår reservation direkt via dem (yrt) utan via nätsidan. En direktreservation via hotellet skulle ha inneburit fördubblade priser per natt. Efter många om och men bestämde vi oss trots allt att lämna HK på den i förväg planerade dagen och reserverade därmed flygbiljetter till Taipei för att tillbringa de sista dagarna där innan vi beger oss till Kaohsiung. Då får vi uppleva ett veckoslut i Taiwans huvudstad istället. Vackert så.
Den sista natten i HK styrde vi kosan mot nattklubbarna för att se vad nattlivet hade att erbjuda. Vi fick sällskap av två österrikiska flickor från Innsbruck, Christina och Kata, som vi träffade på Lantau Island tidigare samma dag. De hade bott fyra veckor i Taipei och deltagit i en ”summer school” tillsammans med 25 andra ekonomistuderande från deras skola i Innsbruck. Bargatan vi valde att besöka fanns nära vårt hotell, men vi mötte flickorna vid metrostationen Wanchai en bit bort eftersom de hade anlänt till HK dagen innan och inte ännu hade hunnit bekanta sig med staden. De bodde inte på HK Island som vi utan i ett hotell i Kowloon. Till deras stora glädje var det ”Ladies Night” den kvällen så de behövde inte betala inträde och fick väl t.o.m. dricka så gott som gratis hela kvällen. Inte är det lätt att vara kvinna inte, nej verkligen. HK:s nattliv visade sig vara av hög kvalitet, men priserna var nog på samma nivå som i Finland, t.o.m. lite högre. Detta kompenserades dock med grymma nattklubbar med live band som spelade de mest aktuella hitsångerna. Helt otrolig kväll!
Bargatan Lan Kwai Fong nära vårt hotell
I en ”lätt” bakfylla checkade vi ut från vårt (väldigt lyckade) hotell följande morgon kl. 12 och tog tåget till flygfältet. Klockan 15:30 lyfte flyget från HK till Taipei och därmed inleddes resan till det land som kommer att vara vårt hem under de följande fyra månaderna. Först i detta skede slog det mig att vi ju i första hand är här i denna del av världen för att studera. Hittills har allt känts som en enda stor resa. Enligt de hankeiter jag talat med som varit i Kaohsiung på utbyte tidigare är dock studierna inte väldigt krävande och för det mesta ligger tyngdpunkten under utbytet på allt som sker utanför lektionssalarna. Trots det ska man väl ändå försöka skrapa ihop tillräckligt med studiepoäng för att hålla Hanken och Svenska Kulturfonden nöjda och lyckliga. Får se hur snett det kommer att gå.
Nu sitter jag på vårt hostell i Taipei, Chocolate Box Hostel (icke ett hostell för de som puttar från ruffen fast det kanske låter så) och njuter av det svala luftkonditionerade sovrummet. Tydligen ordnas det ett sportevenemang för döva idrottare här i huvudstaden som bäst. Hostellet är fullt med både döva deltagare och åskådare, vilket är ganska speciellt. De kommunicerar med oss genom att tala (ganska svårt att förstå vad de försöker säga när de talar dövska.- hittar inte på ett bättre ord, men ni vet vad jag menar) och läser våra läppar när vi svarar. Man måste alltså komma ihåg att se dem rakt i ögonen då man talar och komma ihåg att tala v ä ä ä l d i g t l å å å n g s a m t. Men de är supertrevliga (varför sku dom int vara det?) och allt har gått bra hittills. Gratis wlan och tvättmöjligheter för kläder ingår i priset, vilket är skönt.
Vi råkade förresten ut för en ganska rolig incident när vi var och åt på en amerikansk diner här i knutarna. Det satt ett gäng lokala ungdomar (typ kring 15 år) och åt i bordet brevid oss. Plötsligt märkte vi hur de började ta foton av "varandra", d.v.s. de riktade egentligen kameran så att de tog bilder av oss. Sedan kom två flickor och bad om att få ta foto på oss i tur o ordning med sina kamerakännykkän så att de rymdes med på samma bild. När de var färdiga sa de att vi är "veeevy haaandsome" och gick fnittrande iväg. Kan inte förstå hur de kan vara så spännande att se västlänningar och posera på samma bild som oss :D Men smickrande var det ju nog...
Imorgon ska vi besöka Taipei 101, som är världens högsta skyskrapa, och checka in huvudstaden mera grundligt. Idag hann vi inte se nästan någonting eftersom det var mörkt när vi tog oss från flygfältet till hostellet.
I väntan på studierna (not), ha det bra där borta på andra sidan världen!
Sunday, 30 August 2009
The games have begun...
Då är man äntligen på resande fot. Packandet inför utbyteshalvåret fixades som vanligt i god tid (kvällen före avfärd), men det visade sig att jag trots allt hade varit ute i relativt god tid. Min "partner in crime", Fredo, packade sitt pick och pack kl. 5 på morgonen efter att nattklubben hade stängt. Vi träffades på flygfältet kl. 6:15. Våld. Sista kvällen i Finland firades som sig bör med en "all-nighter", så man kände sig nog lite mörbultad när man väl var på flygfältet.
Trots att vi inte flög samma väg till Hong Kong lyfte mitt flyg bara 15 min efter Fredos. Han flög via Heathrow och jag via Amsterdam. I Amsterdam var jag tvungen att vänta ca fyra timmar på min connection flight.

I HK landade vi slutligen så gott som samtidigt, vilket ju var ganska behändigt. Då jag kom igenom passkontrollen väntade Fredo redan färdigt på mig med vårt bagage, så vi kunde omedelbart styra kosan mot tåget som tog oss in till stan och Hong Kong Island, där vårt hotell är beläget. Vi betalar ca 20€/person per natt för ett lämpligt stort rum med två skilda sängar. Hotellet på 23 våningar (vi bor på 16e) har en egen swimming pool och gym och är superlyxit med tanke på vad vi betalar för det. Får se om det ligger en hund begraven nånstans, typ i poolen...vi kommer att bo åtminstone fem nätter här.
För att motarbeta jet lagen och hungern aktiverade vi oss genast och använde hela morgonen och förmiddagen till att vandra runt i Kowloon (se kartan nedan) och bekantade oss med det lokala metrosystemet. Första intrycket av staden är att den är mega ren och internationell, präglad av grymma höjdskillnader. Vårt hotell är beläget väldigt högt uppe, så om man int vill bli totalt blöt av svett tar man gärna taxi från metrostationen (vid foten av berget) upp till hotellet. Vi testade idag på det förstnämnda alternativet och gick till råga på allt vilse. I matväg undvek vi genast från början McDonald's och åt istället nudlar till både lunch och middag på lokala restauranger ---> billigt, njöjs och hemtrevligt.
.jpg)
Den röda pricken är ungefär var vårt hotell är beläget, den gröna cirkeln visar området på Kowloon där vi rörde oss (dålig bild, sorry)

Hotellet, ser int speciellt ut på utsidan men är faktiskt rentav fancy innantill



Jag med HK Island i bakgrunden
Nattlivet i HK verkar vara livligt, också i närheten av vårt hotell. Till och med på söndagar är gatorna och de otaliga engelska pubarna som finns här fyllda med västerländska turister/arbetare. Festandet får trots allt vänta tills jet lagen avtagit en aning. Under de senaste 56 timmarna har iaf jag sovit bara ca 3h, så första natten i HK tillbringas nog på hotellet. Före det har vi ändå hunnit sänka två öl på Stauntor's pub nära hotellet.
Tuesday, 25 August 2009
Förberedelser och resfeber...
Okeeej,
mitt "första" försök att erövra blogvärlden inleds NU. JEPPAAA. Egentligen är jag inte totalt obekant med fenomenet eftersom jag tillsammans med Keijo och Hansh dokumenterade (eller vi gjorde iaf ett tappert försök) vår resa till Sydamerika förra vintern genom att använda Bubbes bloggsida. Nu för tiden är det ju så löjligt lätt att hålla kontakt med alla oberoende var i världen man håller hus, men genom att skriva om diverse händelser och tankar just här hoppas jag att ni kan följa med mina äventyr på ett lite mer personligt plan. Oftast blir det allt för ytligt att växla ord och tankar via chat-program eller textmeddelanden, men med denna blogg försöker jag ge en lite djupare insikt åt er, kära läsare, i hur mitt utbyte fortlöper. Får se om jag lyckas...
Orsaken varför jag valt att lämna vackra Finland bakom mig är att jag blivit erbjuden möjligheten att åka till Taiwan för att studera ekonomi under höstterminen 2009. Universitetet jag kommer att studera vid heter National Sun Yat-sen University (NSYSU). Det är beläget i Taiwans andra största stad, Kaohsiung, i södra delen av landet. Jag kommer alltså inte att bo i huvudstaden Taipei som ligger i norr.
Studierna ingår i Hankens utbytesprogram och sträcker sig från september till december. Egentligen tar terminen i Taiwan slut först i januari, men vi (Fredrik Lucander och jag som båda åker till samma ställe) har fått lov att slutföra alla kurser innan jul. Trots detta kommer jag inte att återvända hem till kylan för att fira årets mest stämningsfulla högtid tillsammans med familjen, utan fortsätter min resa österut till den australienska hettan. Vem som kommer att göra mig sällskap vet jag inte ännu, men åtminstone Harry har meddelat att han är med på noterna, men först efter julafton.
Att åka på utbyte har alltid varit något jag velat uppleva. Ända sedan jag i gymnasiet fick höra otaliga kommentarer i stil med: ”skaduintkulugullevännenocksånågonstanspåutbytenärdinabådaexemplariskasystrarocksååkt” har jag tänkt på det. I gymnasiet var jag ännu inte mentalt färdig för det, trots att båda mina systrar valde att åka utomlands för ett år (Johanna till Nya Zeeland och Sophia till Kanada). Nu däremot känns det som ett äventyr man äntligen får uppleva, speciellt då äpplet inte fallit värst långt från trädet och man rört sig i samma trygga kvarter i 24 år (med undantag från året i militären som nog var ett oförglömligt, om än annorlunda, äventyr än det jag om några dagar skall ge mig ut på).
Med några ynkliga dagar kvar i Finland har jag fixat i princip allt för utbytet. Förnyat passet, beställt flygbiljetter, brottats med Kela-tanterna, ansökt om stipendier, anhållit om visum, sett till att reseförsäkringen är i skick och fixat mängder av annat byråkratirelaterat. Alla dessa mardrömslika förberedelser har varit en stor utmaning för mig eftersom jag h a t a r att ta itu med praktiska arrangemang som innebär pappersarbete i mängder. Samtidigt inser jag att jag ju lär mig en hel massa.; i första hand hur jäkla problematiskt det är att åka på utbyte. Trots allt måste man ändå komma ihåg att detta papperskrig är en förberedelse för en oförglömlig upplevelse, ett minne för livet!
Nu återstår bara fyra ynkliga dagar till avfärd. Hittills har man bara haft ett avlägset datum i tankarna då man förklarat åt släkt, vänner och obekanta att man är på väg på utbyte. Klockan 8:15 på lördagen 29 augusti är det plötsligt verklighet då mitt flyg lyfter från Helsingfors-Vanda flygfällt mot Amsterdam och därifrån vidare till Hong Kong. Väl framme kommer Fredrik och jag att tillbringa ca en vecka i HK innan vi åker till Taiwan, eftersom vi inte får flytta in i på campuset förrän 8.9. Skolan börjar den 11 september, ett historiskt datum.
Nästa utmaning innan jag åker är att packa inför utbytet, något som jag antar att kommer att vara svårare än alla de tidigare förberedelserna sammanlagt. Före det ska det dock drickas avfärdsöl på onsdag.
Let the games begin!