The End

NÅJA!

Gott nytt år 2010. Äntligen lite extra tid för att uppdatera bloggen, eller egentligen avsluta och knyta ihop den till en fungerande helhet. Det är med andra ord så att mitt utbyte i Taiwan har nått sitt slut. Tyvärr.

För tillfället sitter jag på vårt hostell i Brisbane med exakt en vecka bakom mig i detta fantastiska land. Ändå finner jag mig ständigt tänka tillbaka på allt det som hänt under hösten; alla oförglömliga personer jag träffat och alla land och städer jag besökt. Alla för utomstående mänskor obetydliga och små vardagliga saker som jag saknar (juicebaren på campuset, 7-eleven, min fina skoter, aporna m.m). Även undervisningen i kinesiska. Vår grupp var helt suveränt rolig och tillsammans lyckades vi plita igenom kursboken, klara av övningarna och tenterna. Sådana små saker som ingen annan utomstående riktigt kan förstå. De förgyller liksom hela vistelsen för en själv och ingen annan. Så ska det vara.

Julen kom och gick. Detta var alltså andra året i rad jag firade julen utomlands (i hettan). En del utisar hade flytt till ännu varmare breddgrader och exotiska resmål, men de närmaste vännerna var ändå kvar i KHH. Eftersom vi inte riktigt kunde ordna gemensamt julprogram för alla (vi var sammanlagt ca 30 kvar) tog ”vårt gäng”, bestående av mina 10 närmaste nyfunna vänner, initiativet och bokade bord på en spansk restaurang inte så långt från campuset. Chef’s, som stället hette, serverade en julmatsbuffé med salladsbord till förrätt, kalkon med diverse tilltugg till huvudrätt och cheese cake till efterrätt. Fast vi inte äter kalkon hemma på julafton kändes det ändå juligt, jämfört med den föda jag annors intagit under hösten (asiatiska delikatesser, med några udda inslag av amerikansk snabbmat). Jag var i alla fall lika mätt nu som hemma efter en typisk julmiddag, så någonting gick i alla fall rätt. Trots att maten visserligen var viktig för julstämningen var det ändå sällskapet som var kronan på verket. En tillräckligt liten, intim grupp med personer som jag helst ville tillbringa julafton med. Enda minuset var ju förstås Fredos frånvaro. Han åkte ju till Shanghai för att fira julen tillsammans med sin familj. Kvällen avslutades hos svenskarna med något som tydligen kallas för ”secret santa”; alla köper en gåva för en förbestämd slant och så lottar man ut gåvorna. Ganska enkelt men roligt. En del fortsatte ännu efter det ut i nattlivet men inte jag.

Under de tre sista dagarna av mitt utbyte var det tomt i Kaohsiung. Majoriteten av de kvarvarande utisarna hade flytt landet för nyårsfirande runtom i Asien. Jag hann trots det uppleva vissa saker jag inte ännu hunnit med i Taiwan. Det blev inget festande, förutom sista kvällen förstås. Jag hade inte planerat att fira avfärden på något sätt, dels p.g.a. brist på mänskor, men också för att jag såg julaftonen som en sista kväll tillsammans med de jag verkligen bryr mig om. Det blev trots allt en relativt fuktig kväll i vår stamkrog. En rolig avslutning på det hela.

Som det allt som oftast går fattade man ju inte riktigt vad man hade innan allt tog slut. En positiv grej med att jag lämnade Taiwan i ett relativt tidigt skede, i jämförelse med övriga som stannar till medlet av januari, är att man inte behöver ta farväl av flera mänskor an efter och sakta men säkert se Kaohsiung bli allt mer tom. Nu åkte jag iväg när endast ett fåtal hade lämnat staden bakom sig. Jag sku inte ha velat vara en av de sista. Dessutom hade jag ännu hela resan till Australien att se fram emot; något som onekligen ändå kändes som en sorts efterfest, men nu är det ju skönt att inte behöva åka raka vägen hem till kalla Finland. Det blir liksom som en sorts mjuklandning till verkligheten.

Hur klichéartigt det än låter var hösten 2009 den bästa tiden i hela mitt liv. Inte bara för att man fick träffa mänskor och all that jazz, utan för att jag äntligen kom bort från allt det trygga där hemma och fick uppleva någonting helt nytt på egen hand. Jag vet inte exakt hur detta kommer att påverka mig som mänska, men jag är övertygad om att det var det bästa beslutet jag någonsin fattat. Tack till alla som har dragit sitt strå till stacken och förverkligat hela detta äventyr, framför allt momi&mofi och ma&pa.

Med ryggsäcken och full av minnen och galna upplevelser fortsätter nu resan i Australien tillsammans med Harry och Bubbe. Jag flyger hem via HK och Heathrow till H-Vanda den 31 januari. Nu blir det ju också ganska skönt kan jag säga. Tack till er som följt med min blogg. Hoppas ni fått någonting ut av det hela. Jag vet i alla fall att jag gjort det.

Zai jian.