Stränder, vackra damer och juletider

Sitter i mitt rum med en vecka av sol, vackra landskap+damer och värme i färskt minne. Boracay var najs! Bodde alltså hela veckan på samma hotell och reste inte desto mera runt, utan njöt istället av stränderna och solbadande i äkta semesteranda. Hotellet vi bodde på var ett av de finaste på hela ön, men var trots det förhållandevis förmånligt. Till skillnad från de övriga hotellen var vårt hotell (Fairways & Bluewaters; www.fairwaysandbluewater.com) ett avgränsat golf resort med Boracays enda golfbana, två privata stränder och öns största swimming pool. Trots att vi bodde precis vid nionde hålet spelade vi inte en enda runda. Green feen och hyreskostnaderna för utrustningen var nämligen ganska saftiga. Nästa gång sedan.















Infinity Pool på hotellområdet

Ett trevligt sammanträffande vad gäller timingen av resan var att den årliga Miss Earth-tävlingen (aldrig hört om den tidigare - www.missearth.info) arrangerades på Boracay samtidigt vi var där. Ett ännu mer trevligt sammanträffande var att samtliga 80 deltagare bodde på vårt hotell. Omedvetna om detta faktum traskade vi in i klubbhuset en varm och vacker torsdag eftermiddag för att checka in och märkte att hotellgästerna var ovanligt vackra. Så kan det också gå ibland. Själva tävlingen hölls på söndag, men på fredag ordnades det ett middags/-mingelevenemang på hotellet till vilket Fredo och jag självklart anmälde oss omedelbart. Vi satt tillsammans med Miss South Africas föräldrar och deras bekanta, som vi råkat träffa i hotellbaren tidigare på dagen. De var supertrevliga och jag blev t.o.m. erbjuden biljetter till fotbolls VM, som arrangeras i Sydafrika inkommande sommar. Får se om det blir nånting av det :) Efter middagen hade vi chans att bekanta oss med de "viktigaste gästerna", någonting som vi var tvugna att ta en hel del bildbevis på för att killarna här i Taiwan och hemma i Finland skulle tro på oss.















Miss Earth 2009 delegates

Om ni inte vet var Boracay ligger kan ni kolla kartan nedan:



















Resten av veckan tog vi det som sagt väldigt lugnt. Råkade träffa två olika gäng svenskar från vår skola i Kaohsiung, vilket var en rolig överraskning. Hela resan avslutades med en natt i Manila, en stad som jag verkligen inte rekommenderar som resmål. Även om vi inte såg värst mycket av staden (bara området mellan flygfältet och vårt hotell) var jag inte över huvud taget imponerad av det jag såg. Jag visste att det är en av världens "farligaste" städer och valde därför helt medvetet att tillbringa kvällen på hotellet och inte ute i det vilda nattlivet. Ett ganska bra exempel på stadens tvivelaktiga rykte var en skylt vi såg vid ingången till en restaurang i närheten av hotellet: "Please deposit your firearms before entering". Våld.

Nu är det alltså exakt en månad kvar av utbytet. Den 27 december flyger jag iväg till Sydney via KL och därmed avslutas ett till kapitel av mitt liv. Det är konstigt att föreställa sig att man bara har tre veckor skola kvar (och bara två veckor kinesiska, känns ju som man int lärt sig NÅNTING ännu). Har nu som projekt att se så mycket av Taiwan som möjligt innan jag sticker. Besteg t.ex. igår Monkey Mountain, berget som ligger precis bakom vår dorm, med ett gäng utisar och besökte därefter ett zoo på vägen ner. Efter det satt vi oss på våra skotrar och susade iväg till ett spa på andra sidan staden. Nästa veckoslut ska vi hyra bil och åka på roadtrip. Sun Moon Lake och Taroko National Park står på menyn, två av landets främsta naturskatter. Ser verkligen fram emot äventyret. Fredos australienska kompis Tom är på besök för tillfället. Han kommer att stanna i tre veckor, d.v.s. hela den tiden Fredo är kvar i Kaohsiung. Fredo åker nämligen till Shanghai 21.12 för att fira julen med sina föräldrar som bor där.













Bergsbestigare














Bergets infödingar

På tal om jul är det ju första advent idag. Måste nog medge att det varma klimatet här borta inte precis bidrar till någon speciell julstämning. Även om det hänger juldekorationer runtom på stan och julmusik spelas här och där känns det nog som att årets största högtid är en väldigt avlägsen grej just nu. Kanske det är bra att det är så med tanke på min hemlängtan. Julafton i ett "normalt" vinterklimat sku innebära att man börjar sakna hem till det egna trygga julbordet. Får nu bara försöka bygga upp julstämningen bland stränder, värme och apor (kanske genom att besöka IKEA någon dag ;)) men lätt kommer det inte att vara.

Jag önskar ändå alla där hemma en fridfull och glad inledning på julfirandet och håller tummarna för att ni får uppleva en numera sällsynt vit (inte gällande alkoholen alltså) jul.

Till sist vill jag gratta mamma på hennes 60 års dag 1.12!! Synd att jag inte kan fira den tillsammans med dig.

P&K

Besök!

Ni hao.

Dagarna blir allt kortare, mängden skolarbete ökar och temperaturen sjunker. Det betyder alltså att vi närmar oss slutet av utbytestiden. Nå, de facto kvarstår ju ännu ca en tredjedel och vad gäller temperaturen är det ännu stadigt över 25 grader dagstid, så int kan man väl klaga. Har dock varit tvungen att börja använda tröja/vindjacka nästan dagligen, vilket inte varit möjligt hittills p.g.a. hettan.

Sedan jag senast hörde av mig har det hänt en hel del. Hade mina mid-term exams (sammanlagt fyra prov) som gick relativt bra. Har inte ännu fått resultaten från två av dessa men överlag kändes det väl helt ok. Speciellt nöjd var jag över framgångarna i kinesiskan. Lyckades få hela 92,5p av 100 i mellantenten, vilket väl antyder att jag lärt mig någonting här iaf. Borde dock vara mer aktiv och använda mig av det jag lärt mig också i vardagliga situationer på stan, har nämligen en tendens att byta till engelska allt för snabbt när jag känner mig osäker. Skall försöka vara mer självsäker och modig i fortsättningen. Det är ju en ypperlig chans att skapa en stark bas för språket när man lever i en så optimal omgivning. Jag kommer inte att ha samma förutsättningar hemma om jag väljer att fortsätta studera vid Uni.

Mami o papi var på besök förra veckan! De flög först till HK och stannade där ett par dagar innan de flög till Kaohsiung på fredagen 6.11. Fullspäckat program under det förlängda veckoslutet kan jag säga. Hela vistelsen fick en ganska dramatisk början eftersom vi kommit överens om att jag sku möta ma&pa på Kaohsiungs flygfält kl. 10:20. Nåhh, 11:30 vaknade jag och insåg att min alarmklocka inte hade fungerat/lyckats väcka mig. Eftersom jag inte har täckning i mitt rum hade inte heller mammas samtal gått igenom, så efter en timmes orolig väntan på flygfältet bestämde de sig för att ta sig till hotellet på egen hand. Som tur vaknade jag ändå själv och fick tag på pappa precis innan killen i hotellets reception hann ringa till Patty Tsai (vår kontaktperson vid universitetet). Bra start på det hela :)

På fredagen visade jag ma&pa runt i Kaohsiung; Campuset, dormen och mitt rum, Cijin Island och nattmarknaden. På lördag åkte vi en sväng upp till Taipei där vi såg Taipei 101. Istället för att försöka se så mycket som möjligt av staden på en allt för kort tid åt vi istället en lång måltid på en italiensk restaurang i Taipei 101 och tog sedan en sväng via Dr. Sun Yat-sen. Memorial. Vid det här laget var klockan redan 18 och mörkret gjorde det svårt att uppskatta alla fina detaljer på sevärdheterna. Därför bestämde vi oss för att styra kosan hemåt.



















Ma&Pa uppe på 89. våningen i Taipei 101. Pappa gick inte värst nära fönstren kan jag berätta :)

På söndagen åkte vi upp till Tainan; Taiwans fjärde stad, känd för sina otaliga tempel och matutbud, speciellt skaldjursdelikatesser. Jag hade inte själv varit där ännu så det var en ny upplevelse för oss alla. Eftersom vi igen hade begränsat med tid var vi effektiva och gick inte in i alla tempel vi såg. Vi åkte istället runt med en vanlig kollektivbuss som samtidigt fungerade som sightseeing-buss (lite som 3T i Helsingfors) och såg sevärdheterna på avstånd. På vägen tillbaka steg vi av vid ett av de större templen vi hade sett på vägen. Mamma fick också bekanta sig med en blommarknad och slutligen fick vi smaka på den berömda maten jag hade hört talas så mycket om. Eftersom papá inte äter fisk åt vi lokal BBQ på en uteservering. Mycket gott det också.















Följande morgon var det redan dags för avfärd, så efter en lång brunch på ett italienskt café nära hotellet åkte föräldrarna iväg till flygfältet och jag återvände till campus för att förbereda ett skolprojekt. Mycket lyckad veckoslut, även om vi kunde sett mycket mer av landet om vi hade haft mera tid. För mig var det dock viktigast att visa var och hur jag bor/går i skola, så att de sku få en uppfattning av hur jag har det här borta. Underligt nog var det inte alls underligt att de plötsligt var här med mig. Vi har ändå varit i kontakt per Skype relativt mycke och så. Det var säkert en större chock speciellt för Johanna när hon var på utbyte 1995. De teknologiska förutsättningarna var inte helt på samma nivå då. Jag kommer iaf ihåg att hon huvudsakligen uppehöll kontakten med hemmafronten i form av brevväxling. Ganska annorlunda tider nu för tiden. På ett sätt sku jag också villa uppleva mitt utbyte på samma "isolerade" sätt. Facebook och skype har gjort det nästan för lätt för en att hålla koll på vad som händer hemma. Sku vill känna mig mer isolerad. Sku förstås kunna bojkotta dessa informationskanaler, men vad kan man göra när man är så beroende :) Eget fel.

Mamma hade sin vana trogen tänkt på allt finskt som jag möjligen behöver/saknar i Kaohsiung. Hon hämtade tre plastpåsar fyllda med allt mellan himmel och jord: glöggingredienser, ingredienser för bakande av safransbullor, fazers blå, laku, snus, jallu, surskorpor etc. Perfekt! Har redan ätit upp nästan all choklad och förintat 1L jallu (har dock inte druckit allt själv utan bjudit till andra för att sprida jallu-budskapet bland de stackare som inte ännu smakat på äkta finsk brännvin).

Dagen innan ma&pa flög till Taiwan upplevde jag mitt livs första jordbävning här i Kaohsiung, denna gång så att jag faktiskt märkte vad som hände. Epicentret var ca 150 km norr om Kaohsiung och mätte 6,0 på Richterskalan. Själva skalvet varade bara i ca 4-5 sekunder och var inte speciellt märkvärdigt, men ändå ganska underligt. Först trodde jag att Fredo hade smygit bakom mig och börjat skaka på min datorstol, men när jag tittade runt mig märkte jag att han satt snällt i sin stol.

Jag har som sagt fyra veckor skola kvar. Sista tenten är 14.12 och efter det är det schluss. Jag flyger till KL 27.12, så under dessa två veckor har jag tid att ägna mig till bl.a. resande. Fredo åker iväg 21.12. Jag har inte ännu sett tillräckligt av Taiwan så jag kommer högst antagligen att resa runt i Taiwan innan ja åker iväg. Nästa projekt är dock Filippinerna. Fredo och jag åker till Boracay inkommande torsdag. Vi flyger från Kaohsiung till Manila och sedan med inrikesflyg till Boracay (hmm..borde vara säkert?) och stannar där en vecka. På vägen tillbaka är vi tvugna att övernatta i Manila (hmm..borde vara säkert det också?) Det innebär ju att jag bara har tre veckor effektiv skolgång kvar ;)

Som det nu ser ut firar jag julen i Kaohsiung tillsammans med andra utisar. Många lär stanna här så vi kan förhoppningsvis ordna en större julmiddag eller motsvarande. Så länge man inte behöver fira julen ensam är allt okej. Ska bli en rolig och annorlunda julafton i år igen. Förra året firade ju Bubbe, Keijo och jag julaftonen i Mendoza, Argentina.

Hoppas ni inte fryser där hemma, mamma och pappa verkade iaf måttligt roade av temperaturskillnaden när de återvände till Helsingfors. Tyvärr missade jag årets höjdpunkt, Jubelbalen, detta år. Var garanterat en höjdare.